Det där med skräck och spel

Blogg - Johan Eklund - ons 30 oktober 2013, kl 20.28

Det är inte alltid de rena skräckspelen som lyckas skapa de läskigaste spelmomenten. Ibland är det spel med helt andra fokus som trots det lyckas skrämma skiten ur oss. Bokstavligen.

Den första gången jag fick uppleva det fenomenet var första gången jag spelade igenom Thief: The Dark Project. Det var ett spel där jag gärna pushade mig själv att bli bättre och klara av högre utmaningar. Thief är förstås ett spel med övernaturliga inslag, vilket är värt att komma ihåg. Stundvis kröp man omkring i gamla katakomber, undvek zombies och annat otäckt oknytt. Dessutom kunde vanliga vakter vara lite läskiga då man ju ville hålla låg profil och inte bli upptäckt. Så spelet krävde ju att man satt på helspänn mest hela tiden.

Till saken hör att jag när jag klarat en sådär fyra-fem banor började jag känna mig mer kaxig och ökade svårighetsgraden ett snäpp inför nästa uppdrag. Då dök fler sidouppdrag upp som man måste klara, varav ett gick ut på att hitta en herrgård och stjäla nån juvel där. En herrgård som man normalt inte skulle ha reflekterat över att den ens var med på banan, den låg nämligen gömd bakom både mur och gränd. Men efter idogt letande hittade jag den och började smyga närmare.

Plötsligt tyckte jag mig höra några konstiga viskningar. jag smög närmare. Kalla kårar började krypa längs min rygg när jag plötsligt hör hur det rasslar i kedjor där inne. Är herrgården hemsökt? Vad är det här? Jag funderade på saken och tar mig in genom huvudporten i huset och plötsligt hör jag de där demoniska viskningarna ännu högre, rasslandet kommer mot mig och... plötsligt står jag till min stora fasa öga mot öga med två skelett klädda i röda tabarder och ringbrynja som går till attack. Med hjärtat i halsgropen drabbas jag av panik, tappar nästan tangentbordet och springer runt i byggnaden som ett yrt höns tills ett av de odöda monstren hugger ned mig i ryggen.

Jag fick ta några sekunders paus innan nerverna hade lugnat sig. Detta var mitt första möte med spelets legendariska Haunts, någon bana innan den ökända Haunted Cathedral-banan där de flesta möter de första gången.

Här nedan är ett litet Youtube-klipp som visar upp monstren. Gör kanske inte rättvisa åt min skräckupplevelse, men är en fin hyllning till ett väldesignat spelmonster. Happy halloween på er!

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.