Sju dagar att dö

Blogg - Johan Eklund - mån 22 september 2014, kl 14.15

När Day Z tog steget från att vara bara en ARMA-mod till ett eget spel hade jag storartade förväntningar på spelet. Survival-horror taget till sin kärna, där fokuset verkligen ligger på överlevnaden. Allt utspelandes i en större värld där utforskandet känns oändligt och man aldrig vet vem eller vilka man kommer stöta på. Märk väl min besvikelse när spelet mest kändes som en Brasiliansk bikinivaxning i slowmotion. Interaktionen i världen var näst intill icke-existerande. Allt handlade bara om att smyga omkring, plundra öde hus och sen smyga vidare helt utan syfte. Det kändes stelt och innehöll väldigt lite av vad jag förväntade mig av ett spel som ska gå ut på överlevnad. Det fanns inga djur att jaga, ingen mat att laga, inga fällor att gillra. Allt som fanns var vapen och med lite tur lite föda som man kunde hitta. Intresset dog omedelbart.

När så några vänner började locka och pocka med en Kickstarter-sponsrad titel vid namn "7 Days to Die" som utlovade samma sak var jag initialt skeptisk. Eller skeptisk känns nästan för snällt, jag var nog riktigt nedlåtande. Day Z hade helt krossat mina illusioner om att någonsin få spela ett roligt överlevnadsspel i en zombieapokalypsvärld. Att samma vänner påpekade att det hade Minecraft-inslag gjorde inte saken bättre alls. Några videoklipp senare och jag var övertygad. 7 Days to Die var inte min grej. Jag har liksom aldrig fattat grejjen med Minecraft. Eller rättare sagt, jag fattar varför andra gillar det, men själv har jag tappat intresset efter 30 minuter varje gång jag försökt.

Ändå gav jag till slut vika för trycket och installerade 7 Days to Die via Steams Early Access-tjänst. Sedan var jag fast, med hull och hår. Visst, det kanske hade en mindre realistisk och mer arkadliknande känsla än jag sökte, men spelet innehöll ju nästan allt jag sökte i ett överlevnadsspel i zombie-format. Här kunde jag både ensam, men framför allt med vänner, träna mina färdigheter i överlevnad. Det gick att bygga sina egna barrikader, jaga sin egen föda, allt under det ständigt dödliga hotet från de zombier och monster som befolkar spelets apokalyptiska värld.

I 7 Days to Die finns det gott om zombier. På dagen är de docila, men på natten kommer de till liv på riktigt och med förmågor och en hastighet de inte visat sig ha på dagen. Konceptuellt inte allt för långt ifrån kommande Dying Light. På natten gäller det alltså att ligga lågt och framför allt att hitta skydd där man kan ligga lågt några timmar. Det är lättare sagt än gjort, framför allt de första dagarna innan man lyckats hitta sig ett bra ställe att bygga nån form av läger. Att bygga sig någon form av försvarsverk är mer eller mindre nödvändigt. För jämnan vandrar nämligen horder av zombies genom skogar, slätter och städer och det gäller att inte vara i vägen sålunda man inte kan försvara sig.

Men på den sjunde dagen är allting så mycket värre, för den natten kommer den stora horden. En våg av zombies som det känns som den aldrig ska ta slut. Tjocka murar, vapen och mängder med ammunition krävs för att ens ha en chans att överleva den sjunde natten. Och klarar men sig förbi den så har man bara sju dygn till på sig att bygga upp ett nytt försvar ur ruinerna av sitt gamla läger. Själv har jag fått en förkärlek för att bygga mina försvarsverk under marken. Att gräva gruvor och bygga underjordiska bunkrar. Bunkrar med förmak där jag kan släppa in zombierna, för att sedan skjuta ned de i regelrätta avrättningar från avsatser högre just ovanför deras räckvidd.

7 days to die kombinerar det bästa ur spel som Day Z, Don't Starve och Minecraft. Det är utmanande, med stor frihet och en del glimten i ögat. Fokus ligger på överlevnad och att samla råvaror, men stort utrymme ges åt att bygga och designa sina befästningar. Spelar man flera är det lätt att från dag till dag dela ut arbetsuppgifter. Någon kan jaga föda, någon kan gå på plundringsjakt bland övergivna hus eller gräva efter mineraler och en annan kan arbeta på försvarsverken eller försöka tillverka redskap, vapen och läkemedel av de resurser som redan samlats in. Ska det ge sig ut i de kärnvapenbrända ödemarkerna och städerna bör man inte gå ensam. Där kryllar det av kräkzombies, hellhounds och muterade jätteinsekter som gör livet surt för vilken överlevare som helst. Samma gäller om man ska ge sig ut i den brända skogen för att leta efter den mytomspunna militärbasen i hopp om att hitta avancerade vapen som kan hjälpa mot den analkande zombiehorden. Själv har jag nu över 90 timmars spelande bakom mig och jag har ännu inte utforskat allt av vad spelet har att erbjuda i sitt nuvarande skick. Systemet med slumpmässiga kartor ger dessutom en hälsosam variation.

Något som bör påpekas, vilket ju gäller alla Early Access-spel, är att 7 Days to Die ännu bara befinner sig i alfa-status. Det är alltså fortfarande en bra bit från beta-status men är ändå otroligt spelbart i det skick det befinner sig i. Visst finns det buggar och småproblem, men ingenting som inte går att arbeta runt eller stör kärnan i spelupplevelsen. Dessutom uppgraderas spelet stadigt med nya patchar. För stunden väntar jag med stor iver på den kommande Alfa 10-uppdateringen som blir den största sedan jag började spela. Då kommer spelets modeller att fräschas till och få bättre animationer och detaljer, samt att stora förändringar kommer att göras vad gäller zombiernas AI och beteende. En grej som troligen lär göra spelet än mer utmanande. Ett förbättrat partikel-system som tillåter eldpilar kommer introduceras. Men det är någon vecka bort. Längre fram ligger även fler platser och miljöer att utforska samt ett system för zombier att resa sig upp igen om utvecklarna The Fun Pimps håller vad de lovar. Mest ser jag fram emot möjligheten att få designa egna världar, men det ligger en bra bit in i framtiden.

Så småningom får man hoppas att spelet når en beta och att jag kan göra en ordentlig hands-on av spelet. Men just nu är jag i alla fall såld, och vi får väl se om det håller i sig. Och jag kan ju tycka att fler borde ta tillfället i akt, ragga några vänner och testa. Det är billigt just nu och det har stora mängder speltimmar att åtnjuta i sitt nuvarande skick.

Själv lirar jag vidare!

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.