De 7 stegen för varje shoot 'em up

Blogg - Starfighter Johansson - tors 10 november 2016, kl 14.59

Alla spelar vi olika. Vissa har inget tålamod alls, andra har bråttom, några har inte tid att spela särskilt ofta och så vidare. Jag själv brukar inte dröja kvar vid ett och samma spel särskilt länge eftersom det alltid finns mer jag vill hinna testa innan jag dör. Men det finns sju steg jag alltid går igenom när andan faller på att spela ett shoot 'em up. Jag tänkte vahettere dela med mig av dessa.

1. Välj spel
Först och främst tittar jag på orienteringen av spelet. Jag föredrar vertikala shoot 'em ups, det vill säga sådana där vi flyger upp i bild, inte åt sidan. Vidare har jag ganska svårt att se skotten om de inte är färgglada (jämför t.ex. Battle Garegga med Psyvariar 2). Jag föredrar dessutom när det är ganska hetsigt, för mycket dötid på en bana gör att jag spejsar ut och tappar koncentrationen. Så, då har jag slimmat ner kandidaterna till ett vertikalt danmaku (s.k. "bullet hell") med färgglada skott. I mitt fall blir det den här gången Batsugun (Toaplan, 1993).

2. Välj plattform och kontroll
Generellt sett brukar rävarna i den här genren alltid välja arkadversionen eftersom det oftast bara är poängen från den som räknas internationellt. Konsolportningar brukar ju dessutom vara subpar, med avvikelser i såväl grafik som ljud. Ofta är detta ganska försumbara skillnader som syns som tydligast först vid direkt jämförelse med arkadversionerna. Vissa är känsliga för sådant och det är ju så klart okej, men jag kan personligen känna att vi spelar precis som vi vill för fan. Kanske är jag oerhört sugen på att spela lite Sega Saturn? Sitta framför min lilla CRT-TV ställd på kanten med en Saturn-kontroll i nävarna kan vara toppen om jag är på humör, och då spelar det ingen roll om spelet är liiiite lite sämre än den äkta arkadversionen.

Mitt val den här gången, Batsugun, finns emellertid endast på arkad så det finns inga andra alternativ än MAME (arkademulator). Så… Mot datorn!

Jag har ett antal olika kontrollalternativ, jag kan välja att spela med tangentbord, en handkontroll med USB-kontakt eller min arkadsticka (också med USB-kontakt då den är ämnad för Xbox 360). Här vill jag bestämt hävda att det är en smaksak. Lyssna inte på skitnödiga elitister som tjatar sig blåa i ansiktet över hur överlägsna arkadstickor är. Det finns tangentbord- och handkontrollspelare bland de absoluta toppskikten också, så kör på det som du tycker bäst om. Jag gillar handkontroll och arkadsticka bäst, så jag kopplar in arkadstickan då den ändå fanns nära till hands.

3. Läs på om spelet och börja spela
Allra först brukar jag kolla upp om det finns något särskilt jag behöver veta redan från start, som t.ex. helt vitala element i hur spelet ska spelas, hur poängsystemet fungerar* och vad jag har för attackmetoder att använda mig av. Min vanliga källa för sådant är Shmups Forum som har en avdelning just för strategiguider. Här är till exempel Batsuguns tråd. Huh, visste ni att Batsugun var Toaplans sista spel innan de splittrades? Delar av Toaplan gick sedan vidare och grundade Cave. Där ser man! Sen börjar jag bara att testa lite, spela ett par krediter med varje skepp (om det finns olika att välja mellan) tills jag fått ett hum om spelets rytm, vilket skepp jag är mest bekväm med samt om spelet verkligen är för mig. Det har ju hänt att vissa spel rent ut sagt är så jävla tråkiga och då vill jag ju inte spendera mer tid med dom.

* = Poängsystemet kan vara bra att ha en uppfattning om redan från början även om jag rekommenderar att du först spelar för att klara spelet (och först när det känns lätt börjar du fokusera på highscores), eftersom det oftast finns någon form av extend, det vill säga att när du når en viss poängsumma får du ett extraliv. Att åtminstone nå till den summan relativt tidigt vore mycket bra eftersom ett extraliv verkligen är guld värt för nybörjare i de flesta spelen.

4. Ringa in dina svagheter och jobba på dom
Vad är du sämst på? Kanske använder du för mycket bomber och har slut på dom när dom verkligen behövs? Försök köra helt utan att använda bomberna ett tag för att få in vanan att ha lite mer is i magen och riskera livet oftare i stället för att safea och bomba för minsta lilla. Har du svårt att undvika en vis typ av fiendeskott eller mönster på de samma? Hitta ett ställe där de förekommer frekvent och spela det partiet om och om igen för att öva upp dig på att hantera attackerna.

5. Kolla superplays
Det finns alltid superplays på alla shoot ’em ups. En superplay är helt sonika en video på när någon spelar igenom ett spel och får oerhört höga poängsummor. Här finns mycket att lära även för en nybörjare som struntar i poängen, här finns ledtrådar som placering under hektiska moment, metoder att besegra bossar och så vidare. Det är dessutom helt okej i de här kretsarna att helt enkelt härma skiten ur hur andra gör. Tyvärr har den eminenta arkivsidan Super-play.co.uk gått i graven och trots idoga försök att återuppladda guldet på efterföljande sidor har tydligen alla inblandade tappat bollen och inga adresser fungerar eller leder helt enkelt till annat strunt. Youtube got my back on Batsugun tho, hehe.

6. Tävla mot dig själv eller någon i samma liga som dig själv
Det finns gott om internationella scoreboards online där vi kan lägga upp våra poäng och försöka överträffa andra. Problemet är bara att poängen inledningsvis känns helt besinningslöst omöjliga att klå (för många spelare ÄR dom också helt omöjliga att klå) och då kan i alla fall jag själv tappa suget rätt rejält. Som att försöka vinna över ett proffslag i CS, det bara går ju inte. I alla fall inte när man är en nybörjare/medelspelare. Därför brukar jag i stället skriva ner (om inte spelet sparar poängen åt mig) mina egna poäng och kolla hur jag utvecklas. Jag försöker hela tiden få lite högre poäng och ständigt överträffa mig själv. På så vis får jag upp självförtroendet och känner att jag gör framsteg. Vissa drivs av att ha någon att tävla med, och då rekommenderar jag å det bestämdaste att man hittar någon/några på samma kunskapsnivå, så att det blir jämnt och spännande, där alla inblandade känner att de har en chans men ändå måste ligga i ordentligt.

Jag brukar sätta upp små delmål. Fick jag 3,4 miljoner på en bra vända? Då vill jag prova att nå 4 miljoner blankt! Sen 4,5 och så vidare. Detta tills jag kan nå extend-extralivet i alla fall, sen brukar jag mest fokusera på överlevnad.

7. Öva öva öva öva öva
Nu kommer uthållighetsprövningen. Det förekommer så gott som alltid en kurva i framgången som ser ut så här: Dina första poäng är låga. De ökar. Du känner att du gör ordentliga framsteg. Snart når du första peaken, där du helt plötsligt inser att du gör SÄMRE ifrån dig än i början. Din medelpoäng sjunker en bit och det kan kännas lite drygt att dra igång spelet. Sen kommer nästa genombrott och du klättrar ordentligt på poängstegen och du får upp spelsuget deluxe igen. Efter ett tag avstannar förbättringarna igen, men den här gången känns det bara som att du stannar på samma nivå, som att ”jaha, det här är så bra jag blir”. Här kommer superplaysen in igen, kolla på många olika, se hur människor med olika spelstil tar sig an spelet och försök anamma det du gillar bäst. Nya sätt att döda bossarna, dolda hemligheter längre in i spelet, kanske prova ett nytt skepp… Sen är det bara ditt egna engagemang som sätter gränserna för hur långt du kan nå. Det handlar i grund och botten om memorerad metod och kontroll, inte alls särskilt mycket om rena reflexer och ”instinkt” (vad nu det innebär i sammanhanget). För fler detaljerade tips om hur du gör snabbast möjliga framsteg rekommenderar jag guiden The Full Extent of the Jam.

Ursäkta mig, nu ska jag gå och spela Batsugun.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.