Starfighters GOTY 2016

Blogg - Starfighter Johansson - mån 2 januari 2017, kl 10.04

I vanlig ordning har jag nästan uteslutande spelat spel från tidigare år under 2016 då jag som bekant är en del av Spelberget - en podcast som fokuserar på att spela spel som oklarade lagts på hög genom åren. Därför blir det inte en jättestor lista från mig den här gången, men jag har i alla fall tre givna kandidater. Disclaimer: Jag har i skrivande stund varken spelat Uncharted 4, Gears of War 4, The Witness, The Last Guardian, Battlefield 1 eller Final Fantasy XV. Bara så alla vet.

Plats 3: That Dragon, Cancer

Ända sedan Ryan Green visade sina första konceptbilder för That Dragon, Cancer hade spelet min fulla uppmärksamhet. Det handlar nämligen om hur en hanterar att ens barn insjuknat i cancer. Rent speltekniskt är det väl egentligen inte mycket att hurra för, men att se på det här spelet på det viset vore inte bara orättvist utan dumt. Det tar upp ett extremt känsligt ämne och öppnar upp för ganska många smärtsamma rannsakningar. Däri ligger både spelets syfte och vikt. That Dragon, Cancer förmedlar på ett ypperligt sätt hur Ryan och Amy Green kämpade för sin son och känns långt mer äkta och, varning för pretentiöst hävdande, användbart i min egna utveckling än något annat spel gjort för mig. Missade du denna gripande berättelse så uppmanar jag dig å det bestämdaste att ta dig en titt.

Plats 2: Firewatch

Jag har aldrig varit med om en, för mig personligen, intressantare karaktärsutveckling och berättarteknik än den i Firewatch. I egenskap av nyanställd skogvaktare (Henry) vars enda kontakt med omvärlden är en röst i en walkie talkie (Delilah) knatar jag omkring i mycket fina miljöer och försöker genom dynamisk dialog gå på djupet med vem Henry är, vem Delilah är och vad som försiggår i skogen där jag arbetar. Röstskådespeleriet är fullkomligt fantastiskt och nailar stämningen i varje del av spelet och trots att vi aldrig får se några ansikten går inte en känsla mig förbi. Det har diskuterats huruvida slutet av Firewatch är värdigt vad det bygger upp till men vad mig anbelangar är resan fram till det, ja, lite fjuttiga slutet helt och fullt värd sin vikt i guld. Det finns bara ett spel som slukat upp mig mer än Firewatch i år, och det är...

Plats 1: Dark Souls 3

From Software gjorde det igen. Efter ett antal kritikerrosade delar i vad som nu kallas för soulsborne-serien lyckas de med konststycket att sammanställa vad de lärt sig och destillerat fram vad publiken svarat bäst på i ett helhetspaket som 1) tar det bästa ur de tidigare spelens mekanik, 2) knyter upp många lösa ändar och 3) ser fullkomligt fantastiskt ut under tiden. Massvis med fina miljöer, massvis med utmanande strider och för första gången en lite mer förlåtande design ("'Går det så går det' är en inställning jag har råd att kosta på mig mycket oftare i Dark Souls 3") gör att jag tveklöst kan rekommendera Dark Souls 3 till nästan vem som helst. Toppenspel. Årets spel.

Bubblare: Unravel
Om jag bara gått efter de screenshots jag tog under spelets gång hade Unravel nog hamnat i min GOTY-topplista, men om jag ska vara helt ärlig tyckte jag nog inte att Unravel var särskilt roligt att spela. Det var en oerhört fin stämning som byggdes upp och det var ögongodis som landade mycket nära hemma i och med den tydligt svenska inramningen - men pusslen var inte så roliga att lista ut och gameplayet kändes för mycket som Little Big Planet (rymdgravitation och slirig styrning - det vill säga nåt jag inte gillar). Och om vi ser på det som ett spel vars styrka ligger bortom de rena spelmomenten så trumfas Unravel då av That Dragon, Cancer.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00
Sebastian Magnussons bild

Inget av de där spelen heter ju Doom?

Starfighter Johanssons bild

Sebastian Magnusson skrev:
Inget av de där spelen heter ju Doom?

Nu du Sebastian, nu får du hålla i hatten. Det här kommer låta helt galet, och jag förstår att du kommer bli frestad att sparka ur mig ur redaktionen - men jag tyckte inte nya Doom var så himla fett. :) Dom ba "ett spel behöver ingen story" och sen trycker dom in sjukt mycket ointressant och rörig story i Doom 2016. Wai u guise do this? Jag förstår att vi ändå kan strunta i den och bara kötta - men då kommer vi till nästa grej; jag tyckte det var lite för långt för sitt eget bästa. Jag hann tröttna på slakten innan den var färdig. Och så kändes det lite för mycket Serious Sam med hur fienderna spawnades.

Jag tror inte ens jag skulle ta med Doom i topp 10. *kör ända in i kaklet* ;)

Sebastian Magnussons bild

Nu dog jag lite.

Starfighter Johanssons bild

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.