Bloodborne

Recension - Playstation 4 - mån 13 april 2015, kl 09.00

Släppdatum: 2015-03-25    Genre: Actionrollspel
Utvecklare: From Software    Åldersgräns: 18+

Betyg: 4/5
"Ett becksvart, barbariskt och bedårande blodbad!"

Genom åren har otaliga resande vallfärdat till Yharnam. En stad som enligt legenden ruvar på en hemlighet som ska kunna bota sjukdomar och ge livet åter till dömda själar. Mitt alter ego, en väderbiten äldre kvinna som sett bättre dagar, har precis anlänt till Yharnam då det uppdagas att en hemsk blodburen smitta brutit ut och förvandlat invånarna till horribla monstervarelser som inte vill annat än att suga märgen ur alla som hamnar i deras väg. Typiskt. Nu gäller det för henne att försöka utforska staden och blottlägga dess hemligheter med livet i behåll. En uppgift som är lättare sagd än gjord naturligtvis.

Här nånstans tappade jag min lins! Sök Molly, sök!
Bloodborne är ett nytt IP från From Software, studion som gett oss den kritikerrosade men också ökända Souls-serien. Jag tycker väl att "nytt IP" används lite väl tolerant i det här fallet då Bloodborne vid en första översikt ser exakt ut som ett Souls-spel. Vad som gör att jag ger med mig i slutändan är framförallt sättet Bloodborne spelas på. Det är markant annorlunda från Souls-spelen, och ju tidigare vi inser detta, ju snabbare kan riktiga framsteg börja göras.

Stridsmekaniken i Bloodborne centreras kring två huvudsakliga system. Stagger och regain. En vältajmad attack, eller helt enkelt en väldigt kraftfull sådan, får de flesta fiender att tappa balansen i en sekund eller två och här finns då tillfälle att aktivera en livsfarlig kontringsattack som ofta har ihjäl motståndaren omedelbart. Det är även här som pistolerna knyts in. Tyvärr används inte dessa för skada i Bloodborne utan i stället för att få fienderna att vackla till och bli öppna för kontringar. Och så har vi regainsystemet. Åsamkad skada representeras först av en annan färgnyans i livmätaren. Om spelaren hinner slå sin motståndare kort därefter återställs en bit av den eventuella skadan och om många slag delas ut finns det alltså möjlighet att fullständigt återställa livmätaren. Vi får helt enkelt tillbaka det vi förlorade i livmätaren om vi är snabba. Om vi är offensiva.

Vi längtar till ficklampan blir uppfunnen!
Inte nog med att Bloodborne uppmuntrar till mer aggressiv strid, här finns även långt många fler attackmetoder att behärska. Varje vapen har ett antal olika attacker och kan dessutom utvecklas i realtid för en helt ny uppsättning attacker utan att behöva pilla i menyn. Kort och gott lönar det sig att hänsynslöst utnyttja sin arsenal vid varje givet tillfälle. När en fiende är besegrad släpper den ifrån sig blood echoes, som sedan kan spenderas på att förstärka sin karaktärs egenskaper. Detta görs i ett område som kallas Hunters Dream, hubbvärlden dit spelaren hela tiden återvänder för att just spendera blood echoes och reparera samt förstärka sina vapen.

Multiplayerläget är också annorlunda jämfört med till exempel Dark Souls 2. I Bloodborne ringer spelaren i en särskild klocka för att aktivera co-op - en klocka som behöver "insights" för att fungera. Detta är poäng som tillgodogörs genom att besegra bossar eller förbruka föremål som kallas "Madman's Knowledge". När klockan ringt kan vänner (och fiender) äntra spelet och om det slutar väl behålls insightpoängen. I och med det mer intrikata stridssystemet blir PVP långt mer intressant, men det är ändå inte tillräckligt för att undertecknad ska bry sig. Sedan invadeinfernot som stavas Dark Souls 2 har jag aldrig spelat ett From Software-spel online och det har inneburit att jag fått spela med nätverkssladden urdragen. I Bloodborne ges jag lyckligtvis valet inför varje session om jag vill spela i online- eller offlineläge - så nu slipper jag fjuppla med sladdar.

Mine? Mine! Miiiine!!!
Yharnam är läskigt. Det borde jag understryka. Det finns gott om jumpscares och vidunderliga monster runt varje hörn. Så fort jag sänker garden är det ofta för sent då många fiender och fällor kan innebära omedelbar död - precis som med From Softwares spel i stort med andra ord. Det gäller att vara på tårna genom hela äventyret. Miljöerna är omsorgsfullt detaljerade och minutiöst utstuderade att väcka, och straffa, nyfikenhet. Tillsammans med de ambienta ljudspåren och avlägsna ångestfyllda skriken skapas en stämning som är svårslagen. Ingen del i Bloodborne känns skyndad, ribban läggs högt redan från början och sänks inte en millimeter under resans gång. Yharnams bakgrund är så pass öppen för tolkningar att det kan bli en upplevelse i sig självt att höra andra människor berätta om hur de tänkt sig saker och ting. Detta är också min enda riktiga invändning till Bloodborne. Berättelsen är alldeles för fragmentarisk och diffus för att jag ska orka fatta särskilt mycket. Jag får läsa i efterhand hur andra tolkat vissa inslag som gick mig fullständigt förbi. Med detta sagt anser jag inte att det är något fel i ett sådant upplägg, där vi spelare får fylla i majoriteten av berättelsen med egen fantasi och personliga tolkningar av symboliken, bara att jag själv ofta tappar bollen i det området. Jag kan vara fullständigt fastnaglad i absolut koncentration under en hetsig strid men ledtrådar som sägs till mig har jag glömt fem minuter senare.

I och med att offensivt spelande oftast lönar sig i Bloodborne och att dödsfall endast straffar sig i eventuell förlust av blood echoes skulle jag vilja hävda att det är långt mer nybörjarvänligt än Souls-spelen. Men det innebär inte på något sätt att det är lätt. Bloodborne kräver fokus, engagemang, övning och tålamod. I gengäld bjuder det på ett fantastiskt mardrömsäventyr som hittills saknar motstycke denna generationen.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.