Crysis 3

Recension - Xbox 360 - fre 1 mars 2013, kl 13.43

Släppdatum: 2013-02-22    Genre: First-person shooter
Utvecklare: Crytek    Åldersgräns: 16+

Betyg: 4/5
"Crysis 3 imponerar och inte bara visuellt!"

Så var den äntligen här. Den tredje delen i serien som fått världens alla datorspelsentusiaster att få något drömskt i blicken. Crysis har egentligen redan från starten haft lite utav en teknikskrytstämpel på sig, där en hänförande yta och kravet på rå datorkraft varit de dominanta ingredienserna och effektivt tagit fokus från den berättelse som trots allt står att finna. Det är synd, tycker jag. För trots att Crysis 3 är den flyktigaste installationen i denna treenighet av teknikbestar är det också den allra bästa. Prophet är tillbaka för att visa var skåpet ska stå.

Det har gått tjugofyra år sedan händelserna i tvåan och den korrupta armén C.E.L.L. är i full färd med att försöka dra nytta av den utomjordliga närvaron som kallas Ceph. Laurence Barnes, mest känd som Prophet, har blivit ett med sin nanodräkt till den grad att människan snarast är den minsta komponenten och eftersom dräkten hör utomjordingarna till har han en mystisk länk till dessa. Något som ger utdelning både i att han kan hantera deras arsenal och huvudsakligen obemärkt kan infiltrera deras infrastruktur. Händelserna utspelar sig huvudsakligen i den urbana djungel vi minns sedan tvåan, där New York tagits över av grönskande vegetation och trots att man ofta befinner sig i eller i närheten av skyskrapor är det ändå buskage, högt gräs, vattenansamlingar och dylikt som man mestadels förlitar sig på. En miljö lika motsägelsefull som spelet i stort.

Ena stunden är Crysis 3 en berättelse om mänsklighet, andra en testosteronstinn reptilhjärneodyssé. Det sistnämnda hanteras ganska bra, men karaktärsporträtten hade mått bra av att få broderas ut i lite lugnare tempo. Särskilt med tanke på hur intressant det är att se forna elitsoldater kämpa med sin egna mänsklighet och i slutändan sårbarhet. Jag vet inte om Crytek medvetet hållt tillbaka när det kommer till psykologin eller om de inte anser att det har en särskilt vital plats i trilogin, men jag hade gärna sett mycket mer av de ögonblicksbilder vi får in i karaktärernas tvivel och personliga kamp.

Det som markant skiljer Crysis 3 från tidigare spel är pilbågen, som inte bara representerar ett moderiktigt inslag utan går hand i hand med spelets möjligheter till strategi. Man måste bejaka någon form av uträknande överlevnadsinstinkt, fullt ut anpassa sig efter situationen och bli ett omgivningen på ett ännu tydligare sätt. Inte bara genom nanodräktens bekanta kamouflagefunktion, som gör att man blir nästintill osynlig, utan även genom att helt enkelt gömma sig, klättra, smyga, dyka och ninja omkring som om man vore född till inget annat. Pilbågen är ljudlös vilket alltså tillåter spelaren att förbli dold när fienderna avverkas en efter en med utsökt precision. Det går att hacka diverse fällor på avstånd, som till exempel att programmera minor och turrets att vända sig mot fienden själva. De är potenta vilseledande manövrar när de används på rätt sätt men sätter även lite krav på timing - vilket resulterar i att en situation som noga övervägts oftare har en fördelaktig utgång än den som höftas. Det här greppet gör sig även utomordentligt i flerspelarläget.

Även om de traditionella dödsmatcherna återfinns i Crysis 3 är det när spelets färdigheter utnyttjas som det verkligen skiner. De olika spelreglerna känns gjutna snarare än tvingade och här finns utrymme för så gott som alla personligheter och spelstilar. Ett av mina favoritlägen heter Hunter och går ut på att två spelare börjar som jägare, de är alltså konstant kamouflerade med sina nanodräkter, medan resten av spelarna är så kallade troopers vars uppdrag är att överleva. De som dör blir också jägare tills det bara är en stackars överlevare kvar. Man känner sig verkligen jagad som trooper och som jägare känns det som att all övning i enspelarläget verkligen ger utdelning när man försöker överlista sina byten. Jag kan se mig sitta och spela detta en lång tid framöver, så trots att kampanjen var lite korthuggen finns här ändå gott om valuta för pengarna. Ett ödmjukt råd innan du skuttar iväg till din spelbutik; om du inte har en dator som äter handgranater till frukost och kissar napalm utan en min så gör du nog rätt i att satsa på en konsolversion.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.