Fran Bow

Recension - PC - fre 25 september 2015, kl 08.00

Släppdatum: 2015-07-27    Genre: Peka och klicka
Utvecklare: Killmonday    Åldersgräns:

Betyg: 3/5
"Jag ger mig själv många goda råd, men följer dem sällan."

Det finns en röd tråd genom majoriteten av de spel jag vurmat mest för de senaste åren. Vårat psyke. Silent Hill tar upp skuld, skam och våra innersta rädslor, Neverending Nightmare är sprunget ur OCD och depression, The Cat Lady är en studie i självdestruktivitet och bottenlös apati, Sanitarium förmedlar känslan av att förlora sig själv i fullständigt vansinne och så Fran Bow, som jag nu har fått nöjet att recensera. Var ska jag ens börja?

Fran Bow är en liten flicka som genomgått en mycket traumatisk upplevelse. Denna incident har lämnat djupa psykologiska sår i hennes medvetande, som formar vad hon upplever och vad vi som spelare alltså har att navigera oss runt i. Spelet är av formatet peka-klicka med en barnboksdoftande estetik som lyckas med framför allt två saker. Framföra känslan av lekfullhet och förstärka det groteska våldet som förekommer. Det blir liksom väldigt starka kontraster mellan oskyldighet och blodig, samvetslös ondska.

Jag uppskattade svårighetsgraden på pusslen i egenskap av nybörjare i genren och vågar därigenom anta att gamla rävar inte kommer ha några problem alls med att reda ut klurigheterna i en handvändning. Det kanske låter lite futtigt, men det är det inte. Pusslen är inte allt, Fran Bow har en engagerande berättelse och fantastisk artwork att bjuda på också, som blir allt mer skruvad medan timmarna går. Jag kunde knappt slita mig från skärmen och den magiska världen jag utforskade.

Det finns många tydliga paralleller till Alice i Underlandet i Fran Bows resa, men poängen är en helt annan. Egentligen är poängen förmodligen helt uppe på bordet för fri diskussion, Fran Bow går att tolkas på flera sätt och jag gissar att alla är rätt på sina egna vis. Som jag såg på det hela handlade det om att försöka bejaka tanken på döden. Lyckades den då med detta? Både och. Jag gled många gånger iväg i egna tankar och funderade mycket på olika symboliker och hittade händelser ur mitt egna liv att identifiera det hela med. Samtidigt tappade Fran Bow mig här och där, allra mest mot slutet. Allting snurrade bara fortare och fortare utan någon som helst hjälpande hand och när förvirringen var som störst... så var det slut. Jag satt kvar under eftertexterna med öppen mun och tankar som snurrade runt i mitt huvud.

Fran Bow är sammanfattningsvis en intressant och charmig indietitel som, på grund av sin bitvis vaga men inspirerande natur, utgör en utmärkt grund för många samtal. Jag ser fram emot att höra vad andra kände och tänkte för att sedan spela igenom spelet en gång till med ett nytt perspektiv. Det är ju inte illa pinkat.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.