Resident Evil: Revelations

Recension - Nintendo 3DS - ons 15 februari 2012, kl 09.53

Släppdatum: 2012-01-27    Genre: Äventyr
Utvecklare: Capcom    Åldersgräns: 16+

Betyg: 4/5
"Gamla skolans Resident Evil möter nya i denna bärbara skräcksuccé"

Det som omedelbart slår mig när jag startar Resident Evil: Revelations till 3DS är hur genomarbetat allt känns. Det märks att ribban legat högt den här gången från Capcoms sida. Allt från presentation till ljud osar kvalité och en känsla av att det ligger många timmars slit bakom dyker upp i min skalle bara efter ett par minuters umgänge med spelet. Vi snackar inte samma märkbart höga produktionsvärden som i Resident Evil 4 och 5 men det är fasen inte heller långt därifrån. Efter den snåla mjölkningen Resident Evil: The Mercenaries 3D känns det som att gubborna och gummorna på den japanska studion har klämt ifrån tårna för att överträffa denna besvikelse med råge. Och som man gör det. Grafiken slår allt annat som dykt upp tidigare på Nintendos portabla enhet med hästlängder och de invävda mellansekvenserna känns oväntat påkostade. Presentationsmässigt kan man inte begära mer från ett bärbart Resident Evil med maskinens begränsningar i åtanke. Och på tal om begränsningar.

Resident Evil: Revelations är det första spelet till 3DS som stödjer den vedervärdiga styggelsen Circle Pad Pro och även om den både gör maskinen klumpigare samt många skopor fulare så fyller den sin funktion bra. Revelations ska styras med två styrspakar, punkt slut. Den är trots allt ergonomiskt utformad med sina rundade kanter och välplacerade axelknappar. Men det är främst den extra styrspaken som gör tillbehöret oumbärligt, oavsett hur monstruös konsolen känns med tillbehöret fäst på undersidan eller inte. När den värsta chocken över hur ärkeful tillsatsen är har lagt sig är jag glad att spelet styrs på det här sättet. Att inte få ratta kameran i demoversionen kändes oerhört begränsat så det är befriande att faktiskt få full kontroll över Jill och de andra med den extra spaken. Styrningen fungerar faktiskt väldigt bra i slutändan och det är det viktiga.

Handlingen kretsar denna gång kring de båda Resident Evil-kändisarna Jill Valentine och Chris Redfield. Det uppdagas snabbt att hotet kommer från en lömsk terrororganisation som har lagt beslag på ett vattenburet virus, som redan ödelagt staden Terragrigia med infekterade monster, och det är upp till hjältarna att stoppa orginisationen från att sprida viruset ytterligare. Det hela inleds med att Jill tar sig ombord på en lyxkryssare ute till havs där kompanjonen Chris sägs hållas gisslan hos gruppen av förbrytare. Berättelsen skiftar härifrån mellan dåtid och nutid, där man också får reda på vad som hände innan gisslandramat ägde rum. Ett intressant berättartekniskt grepp som fungerar bra. Man får också möjligheten att styra olika karaktärer vilket gör spelandet varierat och underhållande. Som vanligt när det gäller serien så känns handlingen aldrig speciellt central för spelupplevelsen, de ostiga dialogerna och de överdrivna scenerna hänger med som sig bör, men det är tillräckligt spännande för att man ska vilja spela vidare. De olika kapitlen återberättas dessutom i en kort resumé inför nästa episod i sann tv-serie-anda, vilket bidrar till att intresset för storyn höjs ett par snäpp om man råkat irra bort sig i korkad dialog och skumma plot twists under tiden man spelat.

Även om Revelations ser ut och spelas som de senaste årens spel i serien blir jag snabbt varse om att det hämtar minst lika mycket inspiration från de tidigare delarna. Man har tonat ner på actionmomenten, skruvat ner antalet monster och återinfört mer pussel samt utforskning. Detta har inneburit att spelet dessutom på köpet blivit mer stämningsfullt och läskigt. De hektiska striderna varvas effektivt med lugnare, stämningsuppbyggande partier som gör att jag som spelare oftare sitter på nålar när jag inte riktigt vet när spelet återigen ska slå om och byta tempo. Det blir aldrig så läskigt att jag inte vågar spela vidare men i jämförelse med de senaste årens delar är det stor skillnad och det finns flertalet passager som gör mig mer illa till mods än på väldigt länge i ett Resident Evil-spel. En nyhet för serien är att man numera kan scanna av omgivningen för att hitta ledtrådar och gömda föremål. Det kan vara allt från klassiska "herbs", för att återställa hälsan, till ett blodigt handavtryck på väggen, som när man samlat tillräckligt många låser upp nya vapen. Ett trevligt påfund som kommer uppskattas av personer som gillar att samla saker och som verkligen vill klara allt som spelet har att erbjuda.

Revelations är mycket Resident Evil för pengarna. Det överraskar med sina höga produktionsvärden och förutom den matiga huvudkampanjen så går det att låsa upp ett co-op-baserat multiplayerläge som kan spelas online, kallat Raid Mode, därtill går det att erhålla annat bonusmaterial med hjälp av det nytillkomna scanningsverktyget. Det som glädjer mig mest är ändå tillbakagången till de tidigare delarnas mer påtagliga skräckinfluenser och en mer stämningsfull upplevelse. Visst har femman och fyran underhållit mig med det adrenalinstinna upplägget men jag har hela tiden längtat tillbaka till de mer stillsamma äventyren med nyckelletande, resurshantering och allt vad det inneburit.

Revelations känns som en bra fusion av gammalt och nytt. Kanske är pusselmomenten i lättaste laget och kanske är de långa avstånden mellan olika platser smått frustrerande emellanåt, men på det stora hela är Resident Evil: Revelations ett spel med få egentliga missar. Jag har aldrig spelat ett så här bra skräckspel på en bärbar Nintendo-maskin tidigare och med Revelations har Capcom lyckats fylla ett viktigt hål i den portabla skräckhistorien.

Switch-peppen är hög! 10/25/2016 - 14:59

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.