Slender Man: The Arrival

Recension - PC - fre 19 april 2013, kl 14.03

Släppdatum: 2013-03-26    Genre: Survival horror
Utvecklare: Blue Isle Studios    Åldersgräns:

3
"Det här är inget för de med svagt hjärta!"

Dagsljus? Ett välkommet inslag på min ära. Jag promenerar ner för en sluttning medan vegetationen rofyllt vajar i vinden. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det känns nästan som en liten avslappnande skogsvandring mer än ett skräckspel. Snart kommer jag fram till ett hus som ser kusligt övergivet ut. Ju närmare jag kommer desto mörkare blir det runt omkring mig. När jag stiger in genom ytterdörren är det kväll och skuggorna är både långa och hotfulla. Sakta sakta öppnar jag dörren till det ena rummet efter det andra i jakt på ledtrådar till vad som kan ha hänt här. Så hittar jag tillslut ett rum på ovanvåningen som har väggarna täckta av förebådande teckningar, rop på hjälp och ursäkter över vad som väckts av misstag. Jag hör samtidigt ett obehagligt ljud utifrån och sneglar försiktigt ut genom ett fönster. Grinden på husets bakgård har öppnats. Jag tänder ficklampan jag precis hittat och går ut i natten.

Slender Man: The Arrival är uppföljaren till Slender: The Eight Pages. Till skillnad från sin föregångare är The Arrival inte gratis, men det rör sig om ganska lite pengar för ganska stora förändringar. Den här gången är det inte bara ett område man rör sig på och grafiken är ordentligt tillputsad. Är förändringarna tillräckliga för att berättiga ett köp då? Varför inte bara ladda ner ettan gratis och nöja sig där? Jag ska försöka förklara.

Första området jag hamnar i är bekant men annorlunda. Det är återigen ett mörkt skogsområde vari det finns åtta teckningar utspridda. För varje teckning jag plockar upp blir Slender Man lite mer ihärdig och varje gång han skymtas i ögonvrån börjar skärmen att flimra av elektriska störningar tillsammans med något obehagligt ljud som gör att jag hoppar till ganska friskt i datorstolen. Mötena med Slender Man är helt enkelt förstärkta och ger en obehagligare effekt på åtminstone mig själv.

När de åtta teckningarna är samlade öppnar spelet upp sig igen. Det är dags att ta upp tråden som lades ut i det inledande huset. Stora och fina skogspartier i dagsljus vaggar återigen in mig i någon form av falsk trygghet och jag börjar med ens att fundera mer på de ledtrådar jag hittills plockat på mig och letar nya med stort intresse. Snart ser jag dock varthän min nya promenad slutar. Vid ett gruvarbete, precis lika kusligt övergivet som huset sedan tidigare. Okej, det är bara att ta tjuren vid hornen. Jag tänder ficklampan och går iskallt in genom den stora öppningen i bergsväggen. Stämningen är tätare än något väldigt tätt, förslagsvis kitt, och det enda jag hör är ekot från mina skor mot kallt stengolv. Eller nej, vänta... Jag hör något mer. Vad är... är det... tassande? Barnfötter? De blir intensivare, snabbare, kommer närmare! Jag vänder mig förfasat om och hinner precis med att se en arm som försvinner in bakom en container lite längre ner i korridoren. Gud i himlen, vad i helvete var det där?!

Slender Man: The Arrival spinner vidare på sin föregångare ganska nitiskt och använder sig faktiskt enbart av upplägget ”nå ett visst antal ställen medan du är jagad” och är dessutom väldigt kort. Vad det däremot har är kompetent skräck. Blue Isle Studios verkar förstå vad som skrämmer upp spelare och arbetar mycket med sitt arv om än inte genom just spelmekaniken. The Arrival kostar cirka 70 kronor och kan köpas direkt från den officiella hemsidan – vilket jag verkligen tycker att alla som gillar skräckspel borde göra. Det är ett spännande skräckexperiment som lyckas med mycket på både kort tid och med enkla medel.

See video
Fruktstund! 01/02/2014 - 15:00
Starfighter Johanssons bild

Jag brukar föra anteckningar under såna här spel och The Arrival var inget undantag. Krafset innehåller milda spoilers så jag lägger upp det så här:

Spoiler: Highlight to view

Orpons bild

Hur långt är spelet? Kan jag backseat-spela detta som vi gjorde med The grudge eller the ring eller vilket det nu var?

Starfighter Johanssons bild

Orpon skrev:

Om jag utgår från att vi klarar oss undan dödsfallen skulle vi kunna vara klara på under en timme. Om vi ska gräva i berättelsen, finkamma varje område efter ledtrådar och göra det mesta av det kan du nog tredubbla tidsuppskattningen. Jag skulle väldigt gärna vilja spela detta med dig, men jag ser hellre att vi kör Silent Hill 2 - du som har så svårt för skräckspel skulle nog uppskatta psykologisk skräck mer än direkt hjärtflimmerhoppatillskräck.

Mayhemics bild

Tittade på en fantastisk kul youtube-walkthrough på detta härom natten, rekommenderas varmt om man har en timme att slå ihjäl. Skrattade så jag höll på att göra i byxan, speciellt under part 2-3.

http://www.youtube.com/watch?v=RsIcF3-MTsk

Skrek herr. Starfighter lika aktivt? :D

Starfighter Johanssons bild

Mayhemic skrev:
Skrek herr. Starfighter lika aktivt? :D

Nej du! :) Jag hoppade till några gånger men jag skriker vanligtvis inte när jag blir rädd.

Kuriosa angående så kallade "jumpscares": Mitt värsta hopp hände under genomspelningen av betan på Pesadelo. Jag for bakåt i datorstolen, tappade musen och råkade smälla in tangentbordet bakom skärmen. Kände mig väldigt cool.

Manix Xs bild

Haha, kollade in youtube-walkthrough ovan, fett kul!Som ovanstående skrev, bästa delarna är part 2 och part 3. Kolla in, du kommer inte att ångra dig. /X >)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.