Victoria II

Recension - PC - mån 23 augusti 2010, kl 10.08

Släppdatum: 2010-08-13    Genre: Strategi
Utvecklare: Paradox Interactive    Åldersgräns:

3
"Efterlängtat, fräscht och utmanande men lite för begränsat"

Efter nära sju år kommer uppföljaren till Paradox Interactives kanske nördigaste spel någonsin, Victoria II är både efterlängtat och fruktat.
Paradox Interactive har de senaste åren låtit sina spel utspela sig under mörka tidsåldrar, Europa Universalis tar från medeltidens slut till Napoleons era, med några av historiens största slagfält som fond. Avstickaren till Romarriket är en orgie i familjedispyter och personliga vendettor, och Hearts of Iron är med sin simulation av andra världskriget inget annat än en skildring av mänskligt förfall.

[bht]Kanske Paradox nördigaste spel[/bht]Victoria II känns i jämförelse som en uppbygglig spelupplevelse, från 1800-talets början till upptakten av 1900-talets världskrig utspelar det sig i en tid av framåtanda och optimism. Det är långt ifrån en omöjlighet att ta sig igenom den sekellånga spelomgången utan att låta sina soldater avlossa en enda kula, istället får tidsandan spelaren att fokusera på att bygga sitt rike, sköta nationella bekymmer och hålla befolkning nöjd och belåten.
I jämförelse med Hearts of Ironseriens invecklade klickande, och i synnerhet i ljuset från det första Victoria-spelet, framstår Victoria II som ett ganska lättbegripligt spel, även om man inte kommer ifrån att ett spel signerat Paradox ställer vissa krav på sin spelare.

Här har man dock lyckats pressa in en riktigt behändig tutorial, och ett gränssnitt som är studions tveklöst bästa någonsin. Istället för att du ständigt ska bombarderas med rutor som poppar upp så snart det hänt något nytt i ditt rike informeras du nu bara om det viktigaste genom popups, resten syns i form av små ikoner längst ner i det högra hörnet, det man inte orkar bry sig om besväras man heller inte av.

När du väl går in djupare i spelets olika aspekter blir det heller aldrig onödigt komplicerat, om du stirrat dig yr av förvirring framför teknologiträd och produktionsköer i Hearts of Iron är det bara att luta sig tillbaka i Victoria II, att bygga trupper fungerar lika enkelt som i Europa Universalis, och att forska fram ny teknologi och konstruera fabriker åstadkommer du med enkla musklick. Handelsavtal kan AI:n sköta automatiskt, och det enda du egentligen behöver sätta dig in ordentligt i är budgetsystemet och det politiska spelet.

[bvt]Trots höga krav på spelaren mycket mer lättbegripligt än sin föregångare[/bvt]Genom att justera skattesatser för olika samhällsklasser uppmuntrar du ett visst typ av leverne i ditt land, anammar du fri handel och låter privata krafter bygga upp landet är det en god idé att sänka skatterna för kapitalister och aristokrater, som då får lättare att investera i landets industri. Styr du istället landet mot sluten kommunism kan det vare en god idé att uppmuntra arbetare att ge sig ut på fälten, i skogarna och gruvorna, för att generera kapital som du själv kan investera i statliga fabriker.
Det hela är egentligen ganska enkelt, sänker du skatten för arbetarna och höjer den för medelklassen så kommer fler att lockas till grovarbeten, vidare kan du välja att investera i utbildning och administration för att få lite fason på din nations kuggverk, men allt är ständigt överskådligt och ger direkta resultat. När det kommer till det politiska systemet sker allt mer i det dunkla: du är aldrig helt säker på vilket resultat ett specifikt beslut kommer att få, och allt samverkar dessutom med folkopinionen som i slutändan är den som bestämmer förutsättningarna för din regim genom den regering de väljer åt dig. Förutsatt att du tillåter någon form av demokrati.

Victoria II känns minst sagt efterlängtat, och oerhört fräscht i jämförelse med Paradox Interactives andra spelserier som man spelat lite för länge vid det här laget. Vid release är spelet dessutom glädjande buggfritt vilket inte direkt varit standard under de senaste åren. Det ska sägas att Victoria II fortfarande saknar en del aspekter för att fulländas, att spelet säljs med enbart ett spelbart scenario är ganska tråkigt i en tid då vi vant oss vid att kunna välja och vraka bland en lång rad olika årtal att påbörja våra resor mot världsherravälde.

Men sammantaget är det inget annat än ett fantastiskt litet spel, placerat i en tidsålder som man längtar efter att få fortsätta utforska och som dessutom säger oss en hel del om vår tid idag och varför vårt Europa ser ut som det gör. Till sist är Victoria II en berättelse om hur västvärlden gick från en tid då kungen var gud till en tid då kungens röst är likvärdig bondens, och gud inte ens existerar.

Redaktionen på Skillpoint gillar spel. Sen gillar de att skriva om spel också. Vissa gillar även film. Men få gillar att få fyra fingrar avbitna av en jättestor dront med personlighetsklyvning. 10/13/2011 - 08:24
spanjoars bild

Jag förstår mig verkligen inte på såna här spel. Det är ju bara en karta!? :tard:

Make.Senses bild

@Spanjoar:

När man väl förstår sig på Paradox spel så är de riktigt trevliga och givande.
Det är storskalig strategi det handlar om. För att förstå spelets grunder är dock bara att spela igenom några guider i spelet eller läsa manualen (rekommenderar det första). Sen lär man sig spelet efter hand.
___________

Dock har jag aldrig spelat Victoria, och jag kommer nog inte röra serien heller.
Europa Universalis var inte heller för mig, jag håller mig nog till Hearts of Iron i framtiden också, även om Victoria ser intressant ut.

VodkaCitrons bild

Håller med Spanjoar. Att köra ett parti Risk är bra mycket roligare i min mening :p

Sebastian Magnussons bild

Jag gillar verkligen Paradox spel. Men de släpper så många, och samtliga tar så lång tid, att man inte har tid att sätta sig in i alla tyvärr.

Lars Jensens bild

Personligen gillar jag EU mest. Jag spelade även Victoria när det begav sig, men fastnade aldrig för det. Crusader Kings däremot.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.