Eisenhorn: Xenos

Hands-on - PC - tis 19 april 2016, kl 09.03

Det börjar till min stora glädje komma ut allt fler Warhammer 40,000-spel numera, många av dem från lite mindre spelutvecklare. Olikt många andra titlar så nischar Eisenhorn: Xenos inte in sig på någon snäv genre som bara skäggnördar som jag gillar, utan verkar vilja vara med och slåss med de stora pojkarna. Det är med andra ord ett tredjepersons actionspel. Lite skjutande och lite närstrid på ett sätt som närmast för tankarna till Warhammer 40,000: Space Marine, en liknelse som knappast bleknar när jag inser att det är Mark Strong som röstar huvudpersonerna i bägge spelen. Och genom de två kapitel jag fått spela så prickar Eisenhorn mycket riktigt av allt som bör vara med i ett dylikt spel. Förutom actionpartierna bjuds det på lite lätt smygande, lite lätt pusslande och lite lätt plattformande. Det är ungefär som att de ville säga “titta vi kan också, trots att vi bara är en liten studio”. Det finns till och med ett hacking minigame. Och sett till förutsättningarna - inte minst att detta också släpps till mobil - så är det en imponerande bedrift att faktiskt få med allt som skulle finnas i exempelvis ett Gears of War.

Det tråkiga är allt håller en otroligt medelmåttig nivå. Striderna är bortsett vissa kameraproblem klart adekvata medan pusslandet mest ligger på nivån “ducka under superhet ånga och hitta rätt knapp att trycka på”. Miljöerna är periodvis riktigt balla, men alltför ofta så märks det att nivådesignern upptäckt ctrl+c och ctrl+v när man kliver in i ett snarlikt rum för tredje gången i rad. Det finns inget direkt att klaga på, men det sticker inte heller ut i en positiv riktning. Det håller helt enkelt måttet, men inte mer än så.

Trots det är det inte bara plikttrogenhet som gör att jag spelar vidare, utan ett genuint intresse av att se vad som händer härnäst. Som de onödigt insatta kanske redan insett är Eisenhorn: Xenos baserat på den inledande delen av Dan Abnetts boktrilogi med samma nam. Och även om det knappast rör sig om science fiction av någon högre klass i bokform så innebär spelmediets låga tröskel för berättelsekvalitet att det faktiskt känns riktigt välförfattat. Man fastnar för karaktärerna, och den ganska trogna efterföljnaden av originalnarrativet ger det ett bra flöde i berättandet. Med riktigt grymt röstskådespeleri och snygg presentation räcker det faktiskt ganska långt. Tycker du liksom jag att Warhammer 40,000-universat är ganska mysigt (på ett totalitärt och fruktansvärt obehagligt sätt) så är det nog att speja in Eisenhorn: Xenos, men utan intresse för förlagan så krävs det nog att själva spelandet höjer sig ett snäpp för att storybitarna ska räcka hela vägen fram.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.