Första intryck av World of Warcraft: Cataclysm

Hands-on - PC - mån 16 augusti 2010, kl 09.24

Blizzard måste gnugga sina händer belåtet just nu. World of Warcraft må ha dalat lite i popularitet på sistone, men man är fortfarande störst på den västerländska marknaden. Dessutom har man just släppt det hett efterlängtade StarCraft 2, som precis som väntat gjort fullständig dundersuccé. Nog med succé för att Blizzard ska ha återvunnit sin status och popularitet samtidigt som man vunnit lite tid för sina nästa projekt såsom Diablo 3 men framför allt World of Warcraft-expansionen Cataclysm.

Gilneas är så gotiskt det bara kan bli, och stundvis vill man nästan citera Edgar Allan Poe på grund av den täta mystiska atmosfären. Eller inte.
Det kan nog sägas rakt ut direkt, jag är inte en av dem som tror att Blizzard kommer hinna släppa den här expansionen innan nyåret. Jag kan självklart ha fel, men den beta som går just nu är instabil, full med ofärdiga landsområden och uppdragskedjor så det står härliga till. Dessutom ska allting finslipas förstås, så jag tror Blizzard kan komma att verkligen behöva den lilla tidsfrist släppet av Starcraft 2 har köpt dem. Men det är bra om Blizzard tar tid på sig. Cataclysm är en viktig expansion, kanske den viktigaste sedan släppet av själva grundspelet. För det är inte bara spelvärlden som får sig en ordentlig remake, det är hela spelet som rivs upp och görs om från grunden.

Skillnaden mellan goblin och worgen-kampanjerna är gigantiska. Worgenkampanjen är dramatisk och pampig medan goblinmotsvarigheten kan vara det mest flippade Blizzard någonsin gjort.
Det var mycket snack om att Blizzard varit på väg att fördumma spelet mer och mer, göra det alldeles för casual-vänligt. De första rönen kring Cataclysm verkade peka åt samma håll, så mycket mer skulle streamlineas och förenklas sades det. Men efter att ha tillbringat åtskilliga timmar med spelet kan jag lugnt konstatera att det Blizzard gör är helt rätt. Under spelets fem år på marknaden, åtskilliga patchar och expansioner har nya förmågor, talanger och annat staplats på hög och gjort att dagens World of Warcraft har väldigt lite gemensamt med det spel som Blizzard en gång släppte. Det är dit, tillbaka till början, det enkla och välbalanserade, men ändå komplexa, system man nu försöker hitta.

Inte en klass i spelet kommer att lämnas oberörd. Mycket blir mera pang på, som att petklasserna nu har en pet direkt från första level till exempel. Vissa klasser, som Warlocken får en mer grundläggande makeover där hela soulshard-systemet fått en totalrevidering. Soulshards är inget krav för besvärjelser längre, men kan däremot ge välbehövliga buffar och tweaks om de används vid rätt tillfälle. Ett system som kräver långt mer taktiskt och ekonomiskt tänkande på sikt, då man nu bara kan ha ett fåtal soulshards åt gången.

I Barrens är sig ingenting riktigt likt längre.
Men även om klasserna får stora förändringar märks den största i talangträdet. Det tidigare utlysta konceptet med titan-trädet är sedan länge skrotat. Istället har talangträden kortats ner och vi kommer som max att ha bara 41 talangpoäng, vilket blir ungefär ett poäng varannan level. Borta är alla onödiga talents ur listorna och kvar blir de som verkligen spelar roll. Dessutom måste man vara konsekvent i sin inriktning, väljer man att börja i ett träd måste man lägga minst 31 poäng i det innan man får börja lägga poäng i ett andra träd. På så sätt blir det lättare att göra en konsekvent karaktär och varje talangpoäng får större betydelse. Det kanske låter som ett fördummande för vissa men faktum är att det är motsatsen. Varje val får större konsekvenser så här, och det blir dessutom lättare att definiera sin klass-roll och anpassa efter vilka taktiska krav man ställs inför i raider och instanser.

Stonetalon Mountains har fått sig en än större makeover och inte mycket är sig likt längre.
Ett annat tema som tydligt går igen i Cataclysm är konflikter. Kanske inte så konstigt med tanke på de politiska vändningarna i Lich King-kampanjen där Horde och Alliance till slut råkade i luven på varandra. Det här är något som genomsyrar hela expansionen och representeras inte bara i olika uppdrag och PvP, nej miljöerna har påverkats för att reflektera det här på ett eller annat sätt. För första gången någonsin är det krig på riktigt i World of Warcraft, och spelet gör sålunda äntligen skäl för sitt namn. På ingen kontinent är det dock tydligare än på Kalimdor. Thousand Needles är permanent dränkt i havet och Darkshore är knappt igenkännbart efter de kaotiska krafter som farit fram där. Stonetalon Mountains är inget mindre än en veritabel krigszon, plundrad på resurser, och kriget är lika närvarande och intensivt i tidigare fridfulla Ashenvale. Kustlinjerna bevakas av krigsfartyg från båda sidor och nya krigsläger och hastigt resta fort har dykt upp lite varstans i zonerna. Men det är inte bara kriget mellan Horde och Alliance, den Deathwing-dyrkande klanen Twilights Hammer är överallt och gör livet surt för alla. Särskilt närvarande är dessa i den första nya uppdragszonen för höglevel-karaktärer, Mount Hyjal. Här måste de stoppas i sina försök att förgöra det nya världsträdet Nordrassil. Sen har vi ju goblinernas ockupation av Aszhara som inte lär lämna någon oberörd, men det är en helt annan historia…

Twilights Hammer-sekten är enormt central för handlingen i Cataclysm och det är förstås inte annat att vänta än att en helt ny zon har tilldelats dem. Här syns tornet från deras stora citadel ändå från centrala Loch Modan.
Eastern Kingdoms har förstås fått sin beskärda del av kaos och förstörelse, men om man bortser från resterna av den enorma kraschlandningen Deathwing gjort i Badlands är det inte riktigt lika påtagligt. Okej Stormwind har tappat sin park, men i övrigt är det inte lika påtagligt deformerade zoner som på Kalimdor. Lite mer växtlighet här och där kanske, några gamla raviner i Plaguelands som har svämmat igen och Wetlands är lite våtare, men inga stora förändringar. Speciellt i de nordligare delarna är det nästan oberört och de största skillnaderna är egentligen endast konflikt- och politiskt baserade. Som The Forsakens ockupation av Gilneas, Twilights Hammers nya region nordöst om Loch Modan och nyresta murar, intagna städer och krigsläger om vartannat. Här är det den politiska kartan som ritats om mest. Störst skillnad kan man nog säga att man finner i Swamp of Sorrows. Här är inte bara kriget i full fart, Sunken Temple är inte så sjunket längre. De politiska kartorna har med andra ord haft lika stor betydelse för spelvärldens nya utseende som kataklysmen i sig.

Sammanfattningsvis så kan man redan så här tidigt i betan säga att världen utan tvekan genom all krig och förstörelse verkar få precis den vitamininjektion den behövt. Omspelbarheten ökar fantastiskt mycket, inte bara tack vare de nya roliga och välskrivna kampanjerna för Worgen och Goblins utan även för att hela världen och dess gameplay nu är värd att återupptäckas. En hel del gamla fina uppdrag finns förstås kvar, men då de flesta zoner påverkats på ett eller annat sätt så är en enormt stor del av uppdragen omskrivna eller helt nya. Även om mycket kommer att kännas bekant, luta inte er tillbaka allt för mycket i falsk trygghet, utan förbered er på att förvånas. Det här är en expansion där Blizzard för en gångs skull kan vara på väg att hitta rätt formel för både hardcore som casualspelare.

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04
HerrOlssons bild

:love: :love: :love: :love:

Fleischers bild

Håller på att geara upp min hunter nu så han blir redo för expansionen. Ser lovande ut.

Johan Eklunds bild

Fast du inser väl att ditt gear kommer vara värdelöst ungefär runt level 82 ändå?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.