Mad Max

Hands-on - Playstation 4 - mån 17 augusti 2015, kl 07.52

I den postapokalyptiska ödemarken kommer man inte långt utan ett fordon. En cowboy är inte mycket utan sin springare, och samma vitala koppling har Mad Max med sin bil. Visst har sandlådespel och fordon alltid hängt ihop som ler och långhalm, men här är det inte bara ett smidigt fortskaffningsmedel för att kvickt tillryggalägga långa sträckor, utan en fråga om liv och död. Även när man stannar till för att utforska till fots vill man ändå hålla bilen inom synhåll om en sandstorm drar in över obygden. Och mot en skock motorburna rövare står man sig avsevärt bättre om man själv sitter bakom en ratt.

För fordonsstrider spelar en viktig roll i Mad Max. Förutom ovetenskapliga lösningar som att helt enkelt ramma in i folk så använder man framförallt sin pålitliga kompis harpunen. Det går att harpunera bort däck, vapen eller för all del föraren från en illvillig bil, innan man slutligen reducerar hela ekipaget till oljerök och bildelar i en synnerligen tillfredsställande explosion. Räcker inte det kan man alltid ta till en generös mängd eldkastare eller Gamla Bettan, som jag valt att döpa Max ständigt närvarande hagelbössa till. Även om bilstriderna är kaotiska på ett bra sätt så har man valt att göra det lite mer överskådligt genom att sakta ned tiden när man siktar med avståndsvapen, vilket gör att man åtminstone har en sportmössa att träffa rätt när två fordon mullrar mot varandra i hundra knutar vardera.

Men inomhus är det ju jättedumt att ta med sig en bil (om man inte är Microsofts E3-presskonferens) så visst händer det att man kliver ur sin kärra mer än de korta partier som krävs för att leta värdesaker i öknen. Till fots rör man sig förstås betydligt långsammare, men bataljerna är fortfarande frenetiska historier som - liksom allt annat numera - lånar fritt från Batman-striderna. För det är övervägande nävarna som talar. Man har alltid sitt hagelgevär i bakfickan - eller kanske troligare på ryggen - och det utgör en fasansfullt destruktiv kraft som skyndsamt målar väggarna med blod och inälvor. Men det är också en sista nödlösning, för ammunition är en utrotningshotad art i ödemarken. Det påminner mig närmast om I Am Alive, där varje kula också var otroligt värdefull och otroligt verkningsfull.

På många sätt är Mad Max ett kontrasternas spel, där en omgivning genomsyrad av hopplöshet blandas med en lättsam och lekfull spelmekanik på ett sätt som trots allt inte känns oförenligt. Öknen är full av hemligheter och hemskheter, och det är upp till en man, hans bil och den lilla puckelryggen som sitter bakpå hans bil att upptäcka och uppleva dem allihopa. Världens undergång känns mer lockande än på länge.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.