The Witcher 2: Assassins of Kings

Hands-on - PC - fre 29 april 2011, kl 09.40

Det är ibland svårt att förstå hur The Witcher 2 kan göra allting så rätt. Likt många andra gamla griniga rollspelsrävar har jag rynkat på näsan åt mycket som Bioware gjort med Dragon Age 2. Men The Witcher 2 saknar helt annan kamera än tredjeperson, har en ännu mer på förhand styrd huvudperson och är ännu mer actionbetonat. Och jag kan inte hitta något att klaga på.

Till syvende och sist handlar rollspel till stor del om eskapism, att förlora sig i en annan värld, som en annan människa. Och ska man sätta fingret på vad The Witcher 2 trots allt gör bäst är det hur trovärdigt och inlevelsefullt allt känns. Från ögonblicket jag sätter igång spelet slutar verkligheten att existera för mig. Det kommer sig ur en kombination av flera olika faktorer och en som inte går att förbise är hur oförskämt snyggt det ser ut.

Inlevelsen hjälps något otroligt av den detaljrika världen.

Jag anser mig vara ganska luttrad när det kommer till visuell grannlåt men grafikhoran inom mig kan inte låta bli att förbluffas över hur snyggt The Witcher 2 är. Det är inte längre helt vanligt att ett spel utvecklas specifikt med enbart PC i åtanke, men även på min förhållandevis måttliga speldator så ser The Witcher 2 snyggare ut än något som mina HD-konsoler kunnat prestera, med stora öppna miljöer och vädereffekter att dö för. Det är kort sagt världens snyggaste spel. Men det rör sig längre än bara det rent tekniska. Rollspel är ofta dialogtunga, och ända sedan genren först började experimentera med polygongrafik har spelutvecklare försökt röra sig bort ifrån det ganska trista upplägget med två personer som står stilla och glor på varandra medan de pratar. The Witcher 2 går längst hittills och skiljelinjen mellan dialoger och mellansekvenser känns ärligt talat nästan utraderade. Till och med mindre sidospår är väldigt stiligt regisserade och karaktärerna uppvisar liv och rörelse. Vad jag försöker få fram är att det visuella är mer än bara något att sitta och dregla över, det bidrar starkt till spelets stämning. Det är lättare att tro på att jag är Geralt av Rivia när allt är så sömlöst presenterat.

Känslan av trovärdighet sträcker sig även till berättandet. Varje val man gör känns som den naturliga fortsättningen på handlingen, det känns aldrig som att man tagit “fel” eller “rätt” beslut. Inte bara för att man ofta rör sig i moraliska gråzoner snarare än binära rädda kattungen/våldta kattungen-situationer utan också för att allt känns så påkostat. Manusförfattarna tar aldrig den billiga vägen ut, utan följer konsekvenserna av varje beslut med nästintill smärtsam detaljrikedom. Det känns aldrig som att det hjälper att ladda om en gammal sparfil och pröva olika val, för varje utfall känns även i efterhand lika berättigat.

Även vanliga slentriandialoger formligen osar av stämning.

Samma kompromisslösa attityd visar sig i hur The Witcher 2 behandlar sex, ett ämne som spelmediet traditionellt sett är uruselt på. Ofta blir det som i det första The Witcher där man samlar idolbilder på flickorna man lägrat samtidigt som man skrockar lite gubbsjukt för sig själv. Eller så rör det sig om en puritansk “händerna på täcket”-approach där man på sin höjd får se lite silkessjalar vifta förbi medan man får “achievement unlocked” för att man fört sitt romantiska ideal till sin kulmen. Därför är det otroligt uppfriskande att The Witcher 2 behandlar sex med samma konsekvens som det skildrar alla andra mänskliga relationer. Det visas mer naken hud och tuttar än i nästan alla andra seriösa spel vilket lär ge upphov till sedvanligt ramaskri, men det känns aldrig obefogat. Folk ligger med varandra av många olika skäl i verkligheten och därför gör de även det i The Witcher 2.

Faktum är att för att vara en fantasyberättelse så känns The Witcher 2 jordnära på många sätt. Världen, som är baserad på en bokserie av Andrzej Sapkowski, har alver och troll i vanlig ordning men folk beter sig mer som man skulle vänta sig om vi verkligen hade alver och troll springandes på våra gator. Vilket vill säga rasmotsatser, etnisk rensning och kulturklyftor. Även språket har en mer modern ton, vill någon uttrycka sitt ogillande tar de inte till någon fejkmedeltida “I spit on thy codpiece” utan snarare någon i stil med “You fucking emo”. Vilket, som man kan ha märkt är den röda tråden i mina intryck, gör det lättare att ta till sig. Det skalar bort ett lager av abstraktion, gör det mer träffande.

Romans och sex saknas inte heller i The Witcher 2.

Striderna är egentligen mer till för att understödja världen och berättelsen. Missförstå mig rätt, det helt actionbaserade stridssystemet bjuder på en hel del djup och coola bataljer, men olikt exempelvis Dragon Age: Origins små taktiska mästerverk är inte striderna en anledning i sig att vara intresserad av spelet. Skulle man skala bort allt annat i spelet är det inget som skulle kunna mäta sig med God of War eller Devil May Cry men som komplement fungerar det utmärkt. Det är lite det jag finner så förbluffande ibland. Med underskön grafik och nästan fullständig brist på mossiga element som karaktärsrundor och tärningsslag inbillar jag mig at The Witcher 2 är som skapt för att locka en massmarknadspublik som är van vid instant gratification, men samtidigt så faller jag - som älskar T20-slag och hundrasidiga regelböcker med tabeller - som en fura. Det känns lite som ett bevis på att det går göra ett spel brett tilltal utan att behöva göra det korkat.

Varje gång jag fått se eller spela mer av The Witcher 2 har mina förväntningar på spelet bara höjts. Fortsätter kurvan åt samma håll lär vare sig Mass Effect 3 eller Skyrim rå på The Witcher 2. För hittills känns det inte bara som årets bästa rollspel, utan årets bästa spel alla kategorier.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30
HerrOlssons bild

Innan jag läste det här var jag inte alls speciellt sugen på det här spelet men nu kliar det i fingrarna minnsan! Synd bara att man är pank konstant.. Bra skrivet Sebastian.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.