En av de stora fördelarna med indie-utvecklare och små utvecklare i spelbranschens marginal är att de kan fokusera på de saker de gör bäst. När det gäller svenska Frictional Games är det tät atmosfär och mycket nerv man verkligen visat sig excellera i.

Hos THQ vankades det låtsasbrottning i dubbel bemärkelse. Först ut var den kommande upplagan av WWE: Smackdown vs Raw 2011. Teamets mest seriösa titel som vill gestalta wrestlingsportens alla sidor i den största utsträckning det nu må gå. Med facit i hand går det sådär. Vill man för mycket blir det lätt pannkaka av allt. Kontrollen är bedrövlig när vi får ta del av spelet.

Jag erkänner villigt att jag inte är en stor bilspelsanhängare. Semirealistiska simulatorer som Gran Turismo får mig mest att klippa med ögonen och nicka till, ge mig svävare och go-karts vilken dag som helst om vi nu skall prata racing. Bortsett Sega Rally-spelen är det egentligen bara en bilspelsserie som faktiskt fått mig riktigt begeistrad, och det är Criterions Burnout.

Den konstanta utvecklingsvägen för musikspel verkar vara ytterligare tillbehör. Guitar Hero blev ett helt bandspel och tidigare på GamesCom i år skymtades ett Singstar där man nu även har stöd för speciella Singstar-gitarrer. Klart att inte DJ Hero 2 ska vara sämre. Således har uppföljaren till fjolårets DJ-simulator nu stöd för en mikrofon.