Firewatch

Recension - Playstation 4 - tors 25 februari 2016, kl 01.25

Släppdatum: 2016-02-09    Genre: Äventyr
Utvecklare: Campo Santo    Åldersgräns:

Betyg: 4/5
"Långsamt men oerhört engagerande"

Du är Henry, året är 1975. Sakta rullas en berättelse fram om hur du träffar Julia. Ni gifter er, funderar på barn, stannar vid en hund. Tiden rullar på. Julia blir sjuk, du kan inte riktigt hantera det. Hon flyttar tillbaka till Australien för att tas om hand om av sin familj. Du söker jobb som brandutkik i Shoshone National Forest. Kanske för att skuldkänslorna blir för mycket, kanske för att få vara själv, kanske vill du bara ut i naturen. Kanske lite av alla alternativen.

Året har hunnit bli 1989 och din nya arbetsplats är ett skraltigt spartanskt inrett torn mitt ute i den enorma skogen. Det är sommar och risken för bränder är stor. Ditt enda egentliga sällskap är Delilah, din intensiva men oerhört sympatiska chef, som via en walkie talkie ger dig uppdrag och delar med sig av berättelser om trakten och sin minst sagt speciella sorts humor. Relationen intensifieras av att mer och mer kusliga saker tycks hända dem två. Henrys torn vandaliseras, två flickor försvinner och Delilah och Henry börjar ana att de är bevakade. Samtidigt kryper också en rädsla fram… Händer detta på riktigt? Finns Delilah? Finns Julia ens? Hur mycket av det som sker är en effekt av den totala isoleringen och hur mycket utav det sker på riktigt?

Berättelsen är långsam. Plågsamt långsam ibland. Den är dock aldrig, inte för en sekund, för långsam. Det finns en harmoni mellan den omslutande skogen, de massiva klipporna, det porlande vattnet och tempot i narrativet. Hela spelet färgas av en väl avvägd balans. Grafiken är verklighetstrogen men behåller en animerad känsla. Med undantag för några texturer som hoppar runt är den väldigt fängslande. Vi får se en myriad av färger och nyanser beroende på väder och tid på dygnet. Musiken ligger och gror i bakgrunden för att blomma ut vid utvalda tillfällen. Allt är avskalat men aldrig tråkigt.

Även om jag själv lyckades fastna några gånger är spelet inte särskilt utmanande. Det är mer utav en interaktiv berättelse än ett svårslaget och actionfyllt äventyr. Däremot kommer den obehagliga stämningen och de hjärtliga dialogerna hålla dig skärpt. Det ligger något annorlunda över Firewatch. Det är inte ett spel som kommer att få dig att torka dina svettiga handflator mot byxorna innan du tacklar nästa svåra uppdrag, men det finns någonting i det som höll mig kvar och fortfarande håller mig i ett stadigt grepp. Storyn, grafiken, röstskådespeleriet, musiken, allt bara vävs samman till ett fångande paket och stannar liksom kvar. Det tog mig drygt fyra timmar att spela igenom Firewatch, men jag saknar Henry och hans karga cynism, Delilah och hennes intensitet och kanske framförallt, den till synes oändliga natur som sträcker sig framför fötterna.

(om du vill se mig spela igenom Firewatch så gjorde jag det för Kamratpatrullen och arkivet finns här)

Gotta go fast! 11/18/2015 - 00:42

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.