Hitman: Absolution

Recension - Xbox 360 - tis 4 december 2012, kl 18.47

Släppdatum: 2012-11-20    Genre: Action, Stealth
Utvecklare: IO Interactive    Åldersgräns: 18+

Betyg: 3/5
"Agent 47 i ny skrud är bra, men ingen hit"

Det gick sex år mellan releaserna av de första fyra spelen i Hitman-serien. Lika lång tid tog det från släppet av den förra delen i serien Hitman: Blood Money till släppet av den femte installationen i spelserien, Hitman: Absolution. Precis som med Blood Money är det IO Interactive som ligger bakom utvecklingen och den här gången påstår man att spelmotorn för spelet är helt ny och byggd upp från grunden för att göra Hitman: Absolution till en bättre spelupplevelse.

Visst har IO lyckats uppdatera spelet och det känns visuellt väldigt modernt jämfört med de flesta titlar som släpps nuförtiden. Men det vore skam på torra land om IO misslyckats få spelet att kännas snyggt och fräscht efter över ett halvt decennium trots allt. Precis som tidigare är spelet stealth-fokuserat och mycket i spelets gameplay känns igen. Agent 47 är givet spelets protagonist som vanligt och de verktyg han har till hands begränsas oftast bara av spelarens fantasi. Spelet innehåller 19 skjutvapen, 80 improviserade vapen och 54 olika förklädnader. Lägg därtill att Agent 47 även kan använda miljön till stor fördel och det är uppenbart att valmöjligheterna och framför allt valfriheten är enormt stor. Spelet har dessutom 5 olika svårighetsgrader vilka ställer hårdare och hårdare krav på spelaren, vilket ger spelet en del omspelningsvärde.

Spelet utgår förstås ifrån ett stealth-perspektiv och det ger mer poäng att smyga runt osedd, kamouflera sig och röja undan eventuella kroppar man lämnar efter sig. Precis som det ska vara i Hitmans värld med andra ord. Miljöerna erbjuder här varierande utmaningar och ställer stundvis stora krav på tålamod hos spelaren, samt nerver på helspänn. Att smyga genom ett majsfält mitt i natten skiljer sig markant från att komma ut ur ett lägenhetskomplex fyllt med vakter och poliser.

Hitman: Absolution är ett spel som är svårt att skriva om utan att riskera avslöja för mycket om handlingen. Men det som kan sägas är att väldigt tidigt i spelet blir det tydligt att det mesta av storyn cirkulerar kring ett barn vid namn Victoria och en stad i South Dakota kallad Hope. Staden Hope sägs enligt IO själva vara inspirerad av tv-serien Twin Peaks ursprungligen och därför belagd i bergen, men man flyttade den till ökenmiljö senare under spelets utveckling av designmässiga skäl. Hope är dock en stad som inger allt annat än hopp, då det är sällan jag stött på en så korrupt håla i något spel förut. Det är inget direkt barnvänligt spel.

Det märks att man lagt ned mycket tid på handling och atmosfär och försökt balansera Hitman: Absolution att hålla en seriös engagerande nivå och ändå erbjuda en berättelse som ligger på gränsen till att bli en karikatyr på sig själv. Lite för ofta brister den balasen. För det mesta fungerar ändå spelets extrema karaktärer hyfsat och ger spelet en unik udd, mycket tack vare en rad hyfsat bra och färgstarka voiceactors som lyfter manus och karaktärer smått, från Keith Carradine till Traci Lords. Problemet är bara att alla dessa udda och speciella karaktärer skapar en extrem kontrast till Agent 47 själv. Sällan har jag upplevt ett spel på den här produktionsnivån där huvudpersonen har känts så identitetslös. Agent 47 är som ett stort svart hål av ingenting och hans personlighet får Twlight-stjärnan Kristen Stewarts skådespeleri att framstå som färgstarkt, vibrerande och varierat i jämförelse. Det säger en hel del. Kopplingen till varför Agent 47 ens bryr sig om Victoria i spelet är tunnare än foliepapper, vilket gör att motiveringen, drivkraften att föra handlingen vidare i spelet inte direkt är på heltopp.

Därför är det ändå tur att spelet tekniskt faktiskt har desto mer att erbjuda. Spelets olika banor och miljöer erbjuder enormt varierande utmaningar och upplevelser, vilket täcker upp för den bristande illusionen. Vissa banor är lite mer rakt på sak, medan andra erbjuder en stor bredd på möjliga lösningar. Har man dessutom spelat klart spelet finns det så kallade Contracts att ta del av. Contracts är skräddarsydda utmaningar som spelare kan ta del av online, eller skapa själv för att utmana andra spelare.

I grund och botten är Hitman: Absolution ett riktigt bra spel, som tyvärr lider av att inramningen inte känns helt klockren. Under spelandet sprang jag även på en del småbuggar och designmissar som irriterade, dock inte på ett sätt som förstörde spelupplevelsen tack och lov. Hitman leverarar och håller en bra form, men sticker inte ut bland mängden så mycket som det vill. Det är ett lagom kul och lagom utmanande spel som följer genrens konventioner, varken mer eller mindre.

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.