Might & Magic X: Legacy

Recension - PC - mån 3 februari 2014, kl 20.12

Släppdatum: 2014-01-23    Genre: Rollspel
Utvecklare: Limbic Entertainment    Åldersgräns: 16+

Betyg: 3/5
"En lektion i hur man bygger ett nytt, gammalt spel som tyvärr faller på buggarna."

När Might & Magic X: Legacy utannonserades blev jag riktigt glad och kände instinktivt att det var precis det jag längtat efter. Might & Magic-serien är för mig lika klassisk som Eye of the Beholder, även om de flesta andra nog mest är bekanta med Heroes of Might & Magic-spelen. För mig är förstapersonsrollspel med mängder av dungeoncrawl-inslag definitionen av retro och är dessutom, tillsammans med Sierra-klassikerna, ledmotivet till min barndom. Att få ett nytt spel i denna genre är lite som att återigen få uppleva sin barndom, även om jag i ärlighetens namn inte på allvar trodde att det skulle bli bra.

Might & Magic X kommer över ett decennium efter sin senaste föregångare, men tar inte vid där Might & Magic IX slutade utan fortsätter istället berättelsen från Might & Magic Heroes VI, alltså från systerserien. Det innebär att Might & Magic X utspelar sig i världen Ashan och i en ganska klassisk fantasymiljö med alver, ormmänniskor, drakar och dylikt. Jag smälte för spelet direkt, ska erkännas. Att än en gång få välja karaktärer till mitt ”famösa fyra”-gäng på ett klassiskt sätt är oerhört nostalgiskt. Det är något mysigt över att sitta där och plocka med sina människor, dvärgar, orcher och alver i ett försök att skapa den perfekta balansen mellan närstrid och magi.

Might & Magic X: Legacy är oerhört minimalistiskt. Det försöker inte att vara störst, bäst och vackrast utan så bra som möjligt med de små medel som stått till buds (spelet är byggt med verktyget Unity). Miljöerna är en blandning av 3D och 2D och kräver en hel del fantasi (eller vanföreställning) för att anses vara snygga, men det stör mig inte. Det stör mig heller inte att det känns aningen begränsat samt stundtals är oförlåtande och tvingar ut mig på en hel del långa resor fram och tillbaka mellan fienden och helare. Nej, snarare trivs jag med att inte få allt serverat på silverfat och att jag faktiskt får finna mig i att tålmodigt bida min tid innan jag kan ta mig vidare.

Jag måste understryka att för att kunna uppskatta Might & Magic X behöver man både känna till historien, men även faktiskt gilla de gamla förstapersonsrollspelen. Det som är lite speciellt med Might & Magic är att det är turordningsbaserat, även om det inte är helt uppenbart. När man, via WASD + Q och E för att vända sig om, går fram med sitt gäng av hjältar så förflyter en viss tid. Detta blir särskilt tydligt under striderna då, när man väl är upptäckt av en fiende, allt sker i turordning. Det är sällan möjligt att fly strider och man hamnar ganska ofta i ett läge där man tvingas ladda en tidigare sparning för att levla upp sina karaktärer på annat håll innan man kan ta sig vidare. Det må låta jobbigt eller tråkigt, men det bidrar faktiskt till helhetsupplevelsen. Jag vill även understryka att det inte är av nostalgi som jag gillar Might & Magic X – mina rosaskimrande glasögon ligger hela tiden bredvid mig när jag spelar. Jag gillar helt enkelt spelet för att det är en så bra inkarnation av den gamla typen av rollspel.

Might & Magic X: Legacy lyckades med bedriften att bryta den förtrollning som Diablo 3 haft över mig den senaste tiden. Jag har hellre spelat Might & Magic X än att levla mina Diablo-karaktärer i väntan på Reaper of Souls och det tog jag för högst osannolikt när jag började spela. Jag har lagt över 20 timmar i Might & Magic X och har nog endast kommit halvvägs. Tyvärr måste jag dock inse att jag inte kommer mycket längre just nu. För även om Limbic Entertainment lyckats mycket väl med små medel dras spelet med kontinuerliga krascher, något som kulminerade under gårdagens spelsession och gjorde det omöjligt för mig att fortsätta min resa i Ashan. Trots det rekommenderar jag denna spelhistoriska lektion för alla som vill ha en nostalgisk tripp och då speciellt till dem som saknat serien. Might & Magic X: Legacy är ett typexempel på hur man ska bygga nya, gamla spel.

Varför har jag inte spelat Endless Legend tidigare?! 06/06/2015 - 00:46

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.