Dead Space 3

Hands-on - Xbox 360 - ons 25 juli 2012, kl 15.00

Dead Space-serien har varit en odelad framgång såväl kritiskt som försäljningsmässigt. De två första delarna har dock anammat något olika vinklar, där det första kapitlet fokuserade mer på ren skräck så breddade del två registret med ett mer actionbetonat upplägg. Vad har denna historielektion med Dead Space 3 att göra då? Jo, nämligen att detta tredje avsnitt verkar försöka erbjuda det bästa av bägge dessa världar.

De två banor jag får pröva på demonstrerar detta exemplariskt. Först visas det upp en ödslig rymdfarkost i precis samma stil som vi vant oss vid från tidigare delar i serien. Det står tidigt klart att utvecklarna Visceral Games fortfarande har fingertoppskänsla för digitaliserad terror och trots rutin från många tidigare skräckspel så hoppar jag ändå till, vilket de ditresta pr-människorna inte är sena att uppmärksamma. Jag får också bekanta mig med en ny Necromorph som besitter döda kroppar i massor men på det stora hela är allt sig väldigt likt i det vakuumförpackade helvete vi lärt känna som Dead Space, och ingen kunde vara gladare för det än jag.

Andra halvan av demonstrationen byter tempo markant. Stora delar av spelet utspelar sig på isplaneten Tau Volantis och även om det är lite väl lätt att dra paralleller till Lost Planet så är det inte oförtjänt - bortsett Capcoms actionspektakel är det få spel som lyckats få mig lika frusen som Dead Space 3. Den isiga världens snöstormar är skrämmande påtagliga, snö och hagel slungas mot en som om vädret självt önskade livet ur en och det får mig att huttra trots att solen steker som bäst utanför fönstret.

Men Tau Volantis bjuder på mer än bara naturliga faror. Och - kanske mer överraskande - även mer än bara Necromorphs. Mänskliga fiender i form av unitologer står här för en ny form av motstånd och troligtvis som en direkt följd av dessa mer skjutvapenberoende fiender så kan man numera också ta skydd i bästa tredjepersonsskjutar-anda. Det är dock mer subtilt upplagt än i exempelvis Gears of War - spelet kretsar inte kring just det momentet utan Isaac tar passivt skydd därhelst det behövs. En annan förändring som jag är lite mer skeptisk till är övergången till ett universellt ammunitionssystem. Tidigare erfarenheter av detta upplägg har oftast lett till en onödig homogenisering av vapenupplägget, oavsett hur bra vapenbalans spelet påstått sig ha. Och i ett skräckspel, som av hävd bygger på begränsade resurser, är det rentav ett slag i ansiktet.

Tydligast märks det i coop-läget där det av naturliga skäl betydligt mindre läskigt då man har en kompis att snacka skit med, så det är tur att själva actionmomenten är välgjorda nog att kompensera. Ens kollega får axla rollen som soldaten John Carver och även mellansekvenserna blir subtilt annorlunda när man spelar två. Stora och fläskiga bossar i bästa Capcom-anda visar gärna upp sina fula nunor och det finns också en hel del poänger med att ha ett fungerande samspel med sin partner där man exempelvis kan turas om att kasta stasis för att frysa mäktiga fiender.

Så på sätt och vis kan man säg att Dead Space 3 låter en välja själv vad man vill ha för spelupplevelse. En trängd och ödslig ensamspelarupplevelse eller en röjig actionrulle med en kompis. Eller för den delen lite av varje, eftersom det går att hoppa in i och ut ur coop-läget när som helst under spelets gång. Det känns som att det kommer vara svårt att bli missnöjd.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.