Lego Batman 2

Hands-on - Xbox 360 - ons 13 juni 2012, kl 17.05

Jag har ett lite speciellt förhållande till Lego-spelen. De skall ju vara ganska lättsamma titlar som spelare i alla åldrar kan ta sig igenom. Uppenbarligen är det något fel på mig, för jag har för vana att fastna på “pussel” som är gjorda för att en sexåring ska kunna ta sig igenom dem. Så givetvis även denna gång. Med det sagt så tog min sejour i Lego Batman 2 slut lite tidigare än vad som vanligen torde vara fallet.

Det krävs dock inte många sekunder att konstatera att mycket är som det brukar i Legoland. Det är inte mycket som förändras spelen emellan bortsett vilken fernissa som är aktuell för dagen. Här bankar man som Batman (eller Robin), svingar sig med änterhakar och leker med Läderlappens övriga verktygslåda för att lösa pussel - eller som undertecknad misslyckas med det senare.

Till del två är upplägget “mer av allt”, ungefär. Det innebär inte bara då mer banor, utan även mer folk. Lego Batman 2 har fått undertiteln “DC Super Heroes” och den dynamiska duon får hjälp av hjältar från DC-universats alla hörn. Även skurkgalleriet får sig en liknande uppgradering och huvudantagonisterna är en ohelig allians mellan Jokern och Lex Luthor.

Något som får en att höja på ögonbrynen desto mer är dock att folk snackar. Tidigare har Lego-spelen begränsats sig till lite inlevelsefulla grymtanden och argt hyttande med näven, men nu har man alltså valt att lägga röstskådespeleri på det hela. En förändring till det bättre, skulle jag säga, för det började kännas som att man uttömt förrådet av arga minspel vid det här laget.

Summan av kardemumman är att man vet vad man får när man tar sig an ett Lego-spel, både på gott och ont. Gillar man lättsam action, och i det här fallet då Batman med vänner, så är detta vad man är ute efter. Större överraskningar uteblir, åtminstone om man är bättre på pussellösning än vad jag är.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30
Linnea Hummels bild

Kan man få dom att snacka på svenska också? I såna fall, är det samma tre röster som gör alla barnprogramsröster någonsin också? :D

Jag prövade ettan och blev vansinnig på hur många karaktärer man ska pluppa omkring med, ett gameplaymässigt virrvarr. Försökte tillsammans med en vän men efter att ha provat nån timme fick jag mer och mer känslan över att det inte är för mig. Jag pallar inte Lego-spel om det är så att alla är likadana. Fnisset över att allt är i Lego är alltför kortvarigt.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.