Need for Speed: The Run

Hands-on - Playstation 3 - mån 17 oktober 2011, kl 08.19

Need for Speed-serien har en fascinerande förmåga att ständigt återuppfinna sig. Senast har svenska DICE gjort simulator av den med Shift medan Criterion i och med Hot Pursuit finslipat arkadracing till det yttersta. Men nu är det alltså EA Black Box, som är gamla i gemet när det kommer till Need for Speed, som återigen håller i rodret. Need for Speed: The Run verkar ta en mer handlingsdriven approach, inklusive vissa moment utanför själva bilen. Det skall dock inte misstas för något Grand Theft Auto, det är bilkörandet som det egentligen handlar om och också det som jag fått känna på.

De tre banorna (varav två finns med i det kommande demot) bjuder på en bra spännvidd av upplevelser. Ökenbanan är nog den mest traditionella och även om den inte får en att höja på ögonbrynen på så sätt fungerar den bra för att demonstrera att själva körkänslan sitter som den ska. Ska man jämföra just med de två senaste Need for Speed-spelen ligger det hela betydligt närmare Hot Pursuit än Shift, inklusive spektakulära krascher och en nitromätare som fylls på när man begår farligheter.

Death Valley är en betydligt mer trafikintensiv historia, när man susar fram genom de amerikanska småstäderna får man räkna med att få sällskap på vägarna av diverse bondlurkar och lastbilar och undertecknad tvingas spola tillbaka tiden flera gånger efter otrevliga krascher. Man har normalt fem sådana tillbakaspolningar och kör man duktigt nog att inte behöva dem för att rädda livet kan man istället nyttja dem för att exempelvis göra om en mindre elegant kurvtagning.

Den mest intressanta banan är dock det snöbelagda Independence Pass. Här märker jag mer av den cinematiska vinkling som gjorde Need for Speed: The Run så intressant när jag såg det på E3. Av kanske mindre klyftiga skäl har man valt att köra sitt lopp samtidigt som pistvakterna utlöser laviner, och snöskred och stenblock rasar ned över vägbanan. Förutom att det ger en otroligt häftig känsla, framförallt i förstapersonsvyn, så ger det också en extra krydda till själva bilkörandet. Att tvingas undvika plötsligt nedfallande hinder kräver en lite annan mentalitet, inte för att det direkt skall påstås vara tråkigt att "bara" köra bil så är det klart att all ytterligare variation förnöjer och jag tycker just denna dynamik är ett av Need for Speed: The Runs allra vassaste kort. Det tål att poängteras att trots att jag talar om dynamik så är det hela till hundra procent skriptat i förväg, men olikt i många andra genrer bör det inte ses som en nackdel. Bilspel handlar till stor del om att slipa och förbättra sina varvtider och det skulle inte riktigt fungera rättvist om banan såg olika ut varje gång.

Need for Speed: The Run lär i vilket fall bli ett kompetent och roligt bilspel, men det är om det fullständiga spelet fortsätter att fokusera på sådana dramatiska och varierande scenarier som snöbanan visade upp som jag tror det verkligen kan sticka ut.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.