Nintendo 3DS

Det är en känsla av religiös sekt i Nintendos pressbås. Uppklädda män och kvinnor svassar omkring i skjortor och välansade frisyrer. Lika delar trevligt som obehagligt på ett konstigt sätt, som en känsla av självsäkerhet, pondus och allvar. Och det är kanske något man kan kosta på sig när man har en uppställning som tillhör mässans starkaste, trots att man knappt satsar på GamesCom. Ingen presskonferens och få pressträffar bakom de stängda dörrarna. Visserligen en stor monter på golvet, men inga utannonseringar eller annat. Det behövs kanske inte efter Nintendos E3-attack där de med Zelda, Donkey Kong och Nintendo 3DS golvade konkurrensen. Jag har lyckats få en restplats i Nintendos bås för att testa den sistnämnda, Nintendo 3DS. Som gammal Game Boy-tjej älskar jag fortfarande bärbara spel, i synnerhet Nintendo DS. När 3D-versionen utannonserades hoppade jag upp och ner på stolen och när jag fick veta att jag skulle få testa den blev det nästan glädjetårar.

Ordet testa är dock ett flexibelt sådant. Två spel fanns ”spelbara” under presentationen varav Nintendogs det enda intressanta. Och knappt spelbart ens. Tre hundvalpar fanns, man kunde klä på dem lustiga kläder, klappa dem och kasta bollar. I någon minut, sedan var visningen slut. Inte så matnyttigt, men att överhuvudtaget få se och känna på en Nintendo 3DS var en hisnande upplevelse. Vilket kanske framför allt visade sig i de långt mer intressanta icke spelbara demonstrationerna.

Häftigast var Nintendo 3DS-versionen av Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Djungel är extra verkligt när gräset kommer mot dig och på samma sätt ryser man, åtminstone om man är en feg tjej som jag, när en orm kommer kastandes mot dig genom skärmen. Indiana Jones orm-scen som jag såg när jag var på tok för liten har gett mig mardrömmar i 20 år. Blir Snake Eater i 3D något som förlänger plågan? Det kan det i och för sig vara värt. För som sagt, det här kan bli precis lika bra som det stationära spelet, som också var i en egen klass. Andra icke spelbara demonstrationer av spel var Mario Kart (som Mario Kart, men i äkta 3D), Resident Evil (ännu mer obehagligt), Kid Icarus och en filmtrailer från WB som samarbetar med Nintendo och 3DS. Allt gav kraftig vill ha-känsla.

Att få klämma och känna på den nya konsolen var emellertid den största behållningen. Till sitt format påminner den mycket om DSi, men den känns ännu vassare, ännu modernare. Det går snabbt att komma tillrätta med kontroll och den nya analoga spaken är flera resor bättre än PSP:s motsvarighet. Själv hade jag naturligtvis velat ha två spakar, men inte den här gången. Heller.

Häftigast av allt är, såklart, 3D-funktionen. För om den fungerar, som den fungerar. Egentligen är det ingen större skillnad mellan den och den 3D som Sony visade genom komplicerade glasögon under tisdagen, det är bara att här har man skärmen i konsolen och, framför allt, slipper man brillor. Trots det blir det otroligt bra resultat. Häftigt! Att man dessutom har möjligheten att själv vrida ner 3D-effekten utan att behöva stänga av spel eller enhet ger också en bonus. Blir realistiska ormar för mycket eller börjar huvudvärk smyga sig på kan man med enkelhet göra om den till en ”vanlig” bärbar konsol, men med starkare prestanda än den vanliga DSi. En bra funktion, även om jag för egen del just nu känner att jag mest av allt vill ha 3D, hela tiden.

Med tanke på att jag efter mässan del glömde mitt block av entusiasm och förtjusning och sedan oavbrutet tjatade om Nintendo 3DS för Sebastian resterande dag (samt SMS:ade, bloggade och Facebookade om den nya kärleken) är det omöjligt att utse något annat till mässans personliga favorit. Trots höga förväntningar levde Nintendo 3DS upp till kraven och byggde vidare på en hype som vid den faktiska releasen kommer vara osannolikt hög. Men må så vara. Nintendo 3DS är den bärbara scenens framtid. Det blir spännande att se när och hur Sony väljer att kontra.