Spel är det viktigaste som finns

Krönika - Multi - tors 24 april 2014, kl 22.42

Jag har alltid varit intresserad av spel. Det är ett faktum som är svårt att undkomma. Jag har försökt se bort, försökt hitta något annat intresse att fördriva min tid med, men det är spelen jag alltid hittar tillbaka till.

Varför är det så?

Ända sen mina unga dagar har de varit en del av mitt liv. Jag minns när jag stod i hallen och grät, bönade och bad att pappa skulle ta med mig till köpcentret en mil bort. Det fanns några spel i min då smala kollektion men jag saknade kronan på verket, ett bilspel. Det här var inte någonting jag ville ha, det här var någonting jag behövde. Och efter en timme av plågande klagomål fick han nog. Vi åkte dit. Resan gick snabbt och mina tårfyllda ögon skannade hyllan i affären från höger till vänster, upp och ner, tills de fastnade på vad som kom att bli mitt första bilspel. Colin Mcrae Rally.

Jag spenderade otaliga timmar i detta spel, lärde mig alla bansträckor, analyserade varje kurva, utvecklade min körteknik och sänkte tiondel efter tiondel på mina bästa tider. För första gången i livet kände jag mig levande. Jag var bäst och hade hittat mitt kall, det som i framtiden kom att bli ett av de största intressen jag fortfarande har kvar. På köpet gav spelet mig en dråplig historia att berätta.

En dag körde jag tillsammans med min kompis, spelet hade ett split-screen läge, och med min nya gamepad var detta ett utmärkt tillfälle att se vad spelet gick för. Vi skulle köra en lerig sträcka i regnet, det var dessutom på natten och blixtarna dundrade i bakgrunden. Vi var spända, fyllda av förväntan. Startsekvensen tickade ner; 3, 2, 1, KÖR. Vi varvade upp och åkte iväg med ett vrål så kraftigt att det kändes som på riktigt. Det gick bra för mig, riktigt bra till och med, så bra att min kompis försvann, bilen var borta. Hade jag kört ifrån honom? Vart tog han vägen? Jag skrattade gott och njöt i den förmodade täten, sa att han inte hade någon chans mot mig. Det var då det hände.

Han hade kört upp på en sluttning som låg bredvid huvudspåret. Om det var medvetet eller inte vet jag fortfarande inte. Men det som hände nu har etsat sig fast så hårt i våra minnen att vi än idag, 15 år senare, pratar om det än. Från denna sluttning, som nu liknade mer en bergskant, körde nämligen min kompis ner och landade, från ingenstans, likt ett spöke, rakt ner på min bil i en enorm smäll. Chocken var ett faktum. Jag skrek så högt av rädsla att man kunde tro att självaste djävulen uppenbarat sig för mig och min kompis kunde inget annat göra än att stämma in. Tillsammans bildade vi en liten gosskör med kraft nog att skrika omkull ett mindre träd. När vi var klara satt vi tysta en stund innan han tackade för sig. Han var nämligen tvungen att byta om till byxor som inte luktade avvikande, jag behövde göra detsamma. Vi träffades en stund senare igen och skrattade åt varandras missöde, enades om att det var det läskigaste vi varit med om och fortsatte dagen med att spela fotboll i solskenet. Han är fortfarande min bästa vän och det här är ett av vårat bästa minne.

Mycket har hänt sedan min första upplevelse med spelens förtrollande värld och det jag inte förstår själv är att jag medvetet försökt ändra mina intressen flera gånger sen dess. Det har främst handlat om att göra mina föräldrar stolta så de kan säga, ”Min son, han sitter minsann inte inne om dagarna för att spela TV-spel, han gör vettiga saker som vettiga barn bör göra.” Jag har levt med denna baktanke i mitt huvud genom nästan hela min uppväxt, att det inte är okej med spel, att det är farligt, att man kan bli beroende. Det har sänkt mig många gånger och gett mig dåligt självförtroende. Men faktum är att jag under senare år har börjat inse att det är okej att spela, det är roligt att spela. Det utvecklar mig som människa att fatta svåra beslut och det hjälper mig att tro på mig själv samtidigt som det håller mig lugn. Det är mitt sätt att fly verkligheten, att bli någon annan. För vi alla behöver ibland bli någon som verkligheten inte kan erbjuda. Tack vare detta suddas mitt dåliga samvete bort för var dag som går och mitt inre har aldrig mått bättre än nu.

Vad menar jag då med historien om min bästa vän? Om mitt första bilspel?

Det jag menar är att spel kan vara speciella, de kan ge en minnen för livet. Men framförallt så kan de ge en vänner för livet. Därför bör du spela mera och spela tillsammans.

Det är bra för dig.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.